Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
”ONDA MAKTER OCH GODA.”
Uppsatser av Bengt L i d f o r s s.
På förlaget Framtiden i Malmö finns
sedan några månader utgiven en
samling artiklar i olika kulturellt
intressanta ämnen av professor Bengt
Lidforss. Det är ett arbete man bestämt
vill önska en vidsträckt spridning
bland folket. Vi äro sannerligen så
litet bortskämda med sund och vaken
rättskänsla och med-det mod, som utan
ängslan och personhänsyn .säger sin
mening rent ut, att vi alla böra livligt
känna, vilken kraftig stridsvinst en så
slagfärdig och skarp penna som
Lidforss’ betyder i dessa gummpratets
och den rävaktiga enfaldens nationella
renässansår.
Tidens läsare behöva ej upplysas 0111
att Lidforss är en journalist av
yppersta kultur. Man får vända sig till
den forna Parispressen för att hitta
jämngoda artiklar i fråga om säker
och behärskad disposition, instruktiv
oeh tankeklarande stil. Den
bildnings-kära arbetarepubliken kan inte önska
sig en mera genomskolad och pålitlig
förare bland samtidens, enkannerligen
de socialistiska . rörelsernas omstridda
problem. Lidforss’ förmåga att
sammanfatta och i väsentligheter
bekant-. göra en främmande idégång, en ny
teori, en betydelsestark bok, har med
åren utbildats till en konst, sällsynt
därför att den i sin skenbara enkelhet
sätter stora prov på intellektuell
redlighet och skärpa. Sålunda är t. ex.
hans överföring av.Emile Vanderveldes
märkliga studier om alkoholism,
religion och konst mönstergillt. Denna
uppsats liksom den följande
”Socialismen och konsten” borde ha åtskilligt
att lära våra ytliga folkbildningsmän
och ledareskribenter, som oftast med
sorglös ovederhäftighet spinna sin
populära visdom ur dunkla aningar
och gissningar.
Det mångsysslande slarvet och
dilettantismen kan inte undgå att
förnimma ett sting i samvetet inför de strängt
metodiska grepp, den omsorg och
ansvarskänsla, som beständigt utmärker
Lidforss’ verksamma smidiga
författarskap. Desslikes måste väl allt vad
fariséi dealistisk svada och talarpatos
heter bli en smula rörda av blygsel
vid studium av denna linjerena, nästan
ofärgade men manligt tuktade prosa,
genomskinlig in till tanken. Lidforss
har en i Sverge sällspord litterär dygd
eller, för att uttrycka oss rättvisare,
egenskap: den att icke tänka i bilder.
Nyttjar han någon gång en starkt
sinnlig språkfigur, sker det med en
boren logikers blick för det adekvata,
det som medel absolut
värdeberätti-gade. Han avskyr den påhängda
prydnaden för dess egen skull.
Det är icke detta lynnesdrag men
en viss ensidigt intellektuell och
spydig nykterhet i temperamentet, som
gör Lidforss efter min mening mindre
skickad att intimt fatta och bedöma
diktverk. Han har skrivit många
bokrecensioner, och ur dem kan man
tryggt utläsa den förnuftige
författarens brist på levande och positiv
känsla för anden på djupet av en
spontan konstnärlig fantasiskapelse. Han
liar exakthetsmänniskans överlägsna,
litet skadeglada böjelse att haka upp
sig vid periferiska detaljer och lust
för kritikens negativa sidor. Ett
sådant omdöme som den i fjol helt
frankt och utan vidare motivering än
tyckets uppkastade satsen, att S :t
Göran och draken skulle vara.
Heiden-stams ”svagaste arbete”, hör nog till
de få yttranden en man som Bengt
Lidforss kunde önska otryckta. — Det
bör dock framhållas, att nyssnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
