Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformpolitik. Monarkismen oeh
kle-rikalismen voro besegrade; nu skulle
det visa sig om- man ville infria sina
löften även på det sociala området.
Hur detta val gjordes är allbekant.
Clemenceau tog utan tvekan sin
tillflykt till våldet mot arbetarna, och
Briand, den forne
generalstrejksman-nen. tvang med vapenmakt Paris’
arbetare att inställa sin påtänkta
fredliga 1-maj-demonstration genom
gatorna.
I en sådan situation blevo 1910 års
val de mest stillsamma man på långa
tider haft. De småborgerliga
massorna röstade fortfarande radikalt, men
utan värme och utan förtroende.
Inom det radikala partiet självt pågår
en tydlig förändring; ett
konservativt-opportunistiskt drag träder allt
starkare fram, man fordrar lugn, oeh
Briand orerar 0111 allmän försoning.
Regeringsmajoritetens högra flygel,
som fordrar en antisocialistisk
kamp-politik, har vunnit vid pass *4 miljon
röster, inemot lika många som
socialisterna. Denna högerflygel är nu
uppe på c:a 1 V2 miljon valmän,
medan majoritetens kärna, radikaler och
radikal-socialister, stå vid 3 1/3
miljoner ocli socialisterna stigit från
870.000 till 1.100,000, alltså med nära
25 procent. Monarkister och
nationalister ha gått ned till c :a 900.000
röster. Inalles avgåvos 8 % miljoner
röster.
En närmare granskning av den
socialistiska fram-marschen visar en
lysande stegring i de storindustriella
distrikten. Gruvprovinsen
Pas-de-Ca-lais (invid belgiska gränsen)
fördubblade det socialistiska röstetalet (från
28.000 till 56,000), ocli relativt än
större stegringar finnas flerstädes.
Men ännu mer märkliga äro siffrorna
i en del rena lantdistrikt.
Partiets starka framskjutande av
agrarfrågan börjar bära frukt. Den främste
lantagitatorn, Compére-Morel, valdes
nu med glans nästan enbart av
bönder. På samma sätt gick det i
departementet Allier. där röstetalet steg
från 21.000 till 41.000; Brizon tog där
i ett slag 5.000 lantliga valmän från
den radikale motståndaren, och
Charles Dumas, en ung medarbetare i
Guesdes tidskrift, samlade 11,000
röster mot en gammal radikal pamp.
I ’ Cher fick en annan lantagitator
Mauger 5,000 röster, i ”Frankrikes
kornbod” Eure-et-Loir, där för 4 år
sedan blott enstaka röster funnos, fick
socialisten nu över 3,000, och i
Deux-Sévres valdes en ung partivän H. de
la Porte huvudsakligen av bönder.
A andra sidan ha vi också lidit
förluster. Så betydande krafter som
Pressensé och Paul Constans föllo, oeh
i Paris Allemane oeh Paul Brousse, i
södern Allard.
”Som det var lätt att förutse, ställde
det sig relativt sämst i Paris. Här
regerar utan hejd den
anarko-syndikali-stiska virrigheten.
Antiparlamenta-risterna av Hervés skola uppträdde
öppet mot partiet för att man icke
borde rösta. Självklart utvecklade de
denna agitation blott inom det
socialistiska lägret — de borgerliga
valmännen stodo på förhand utom deras
räckhåll. De anarkistiska hjältarna
kunde alltså som vanligt endast
tillfoga socialismen, men icke
kapitalismen någon skada.
Visserligen uttalade sig Hervé själv
111 ed sin vanliga virrighet på en gång
mot parlamentarisk aktion och mot
”sabotage mot valen”. Denne geniale
taktiker anser nämligen, att man
alltid skall bekämpa deltagandet i val
— utom under valtider. (Alldeles som
hos oss! Övers.) Hans rent
anarkistiska. bundsförvanter voro mera
konsekventa oeh bekämpade
valaktionen under valperioden. Vår partivän
Rouanet i Paris’ 18-de arrondissement,
som särskilt var föremål för
anarkisternas hat, förlorade över 3,000 röster
(han fick nu 8,289, men 11,490 år 1906).
I 19:de arr. förlorade Dubois (bekant
en smula här sedan sitt besök i
Stockholm med den franska fredsgruppen
år 1909) över 2,000 röster oeh föll
igenom. Ännu mera obehagligt för
partiet var att t. o. m. gamla, högt
förtjänta partivänner som Vaillant. och
Dejeante sett sina röstetal betydligt
sjunka i rena arbetarkvarter som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
