Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
profetera, om tjugu år härefter de
barn, som nu födas, skola som vuxet
arbetsfolk vara för talrika eller ej.
Yid en undersökning av
förhållandet mellan de produktiva och
improduktiva åldersklasserna, vilket delvis
är det samma som av antalet barn pr
familj, visar det sig, att genomgående
de fattiga ha större antal barn än de
välsituerade samt som följd därav giva
vart barn en till inkomsten relativt
sämre uppfostran. En förändring
härav skulle vara till nytta för
samhället i dess helhet samt icke
minst för den arbetande
klassen vid dess
emancipation s k a m p. Denna tynges nu
ned av arbetarnas otillräckliga
uppfostran samt av familjefaderns
rädsla att vid ekonomiska
strider blottställa en
talrik familj.
För Sverge är en dylik
begränsning av barnantalet pr
familj att obetingat förorda, enär
vi lida av oproportionerligt stora
icke-arbetsföra åldersklasser samt på
grund av svagt utnyttjande av våra
ekonomiska resurser ha så lite
sysselsättning för våra till män vuxna barn,
att årligen tiotusental arbetsför
ungdom får utvandra till Amerika, det
land, som således får skörda frukten
av den arbetskraft, vi betalt
uppfostran för.
De farhågor, som från vissa håll
uttalats för att en sänkning i vårt
födelsetal skulle medföra import eller
in-vation av lägre utländsk arbetskraft,
torde ej hava sin giltighet mot den
art av barnbegränsning, vi här
förorda, och som troligen väsentligen kom
att resultera i minskad emigration.
Likaledes torde de, som anmärkt mot
en minskning av barnantalet, där-
för att detta skulle medföra
en minskad politisk och kommunal
röststyrka för arbetarklassen,
genomgående föga ha räknat med den
täthuggning emigrationen utför i vår
befolkning.
VI. Lika litet som det är möjligt
fastställa en generel regel för
lämpligaste mängden arbetskraftig
folkmängd, lika lite kan man emellertid
uppställa en allmän norm för
lämpligaste antalet barn pr familj. Här kan
vare sig ett-, två- eller trebarnssystem
förordas. Ty för var enskild familj
ställer sig kraven olika. En familj
kan kanske gott uppfostra sex barn,
medan en annan ej har råd till mer än
ett. Man kan endast säga, att de
grupper av familjer, söm starkast böra
reduceras, äro de på 5 å 6 barn och
därutöver.
VII. Genomförandet av denna be-
gränsning bör ske fullständigt
frivilligt samt genom spridandet av
kunskap om hithörande förhållanden.
Lagstiftningsmaktens ingrepp torde
man bäst undvika. Överhuvud är det
föga förenligt med en kulturstats
allmänna rättsprinciper att låta annat
än individens fria
självbestämmanderätt avgöra en trots allt så intim
privatfråga, som huru många barn
man önskar föda. Att i ena eller
andra riktningen ingripa med laga
tvång lär dessutom vara fullständigt
lönlöst. Tills dato ha inga effektiva
lagar för hithörande frågor
uppfunnits och den svenska regering, som
skaffat sig herostratisk ryktbarhet
genom att utnyttja en tillfällig
opinions-stämning för införandet av förbud
mot kunskapsspridande om en
hygieniskt viktig artikel som
”förebyggande medel”, torde endast åstadkomma
en höjning på gummimarknaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
