Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bejaka vi med en så intensiv känsla,
att vi bli oförmögna att med tillbörlig
sans oeh opartiskhet bedöma,
huruvida ett givet fall av arbetsdelning
eller funktionsdelning inom ett samhälle
är mer nyttigt än skadligt, mer
rättvist än orättvist.
Uti de socialekonomiska och
politiskrättsliga fördomarna åter finna vi
samma k ä n s 1 o argument som uti de
socialkulturella. Vi känna oss djupt
gripna vid tanken på en viss
institutions sociala betydelse och tro utan
vidare, att vår föreställning om denna
måste vara lika sann som den är
starkt känslobetonad. Även den
felaktigt generaliserande uppfattningen
av konkreta fall, varigenom dessas
säregenheter och mest djupgående
avvikelser från regeln systematiskt
förbises, återfinna vi uti de
socialekonomiska och politisk-rättsliga liksom uti
de socialkulturella fördomarna.
Likväl finns det hos de sociala
fördomar, med vilka vi här ha att göra,
ett drag, som ger dem en betydelsefull
särställning. Detta består uti deras
vitala sammanlänkning med individens
eller samhällsklassens starkaste och
mest renodlade egoistiska
intressen. Den personliga
själviskheten och klassegoismen äro utan
tvivel de mäktigaste orsakerna till vår
ekonomiska, politiska oeh rättsliga
fördomsfullhet.
På statslivets och hushållningens
områden är i de flesta fall
egenintresset, eller vad vi anse vara detta, den
bestämmande faktorn i våra omdömen.
Och detta med djup nödvändighet.
Politik och ekonomi äro till sitt
innersta väsen privat- och
klassintressenas kampplats. Ingen ”försyn” har
skapat någon allena saliggörande
rättsordning och hushållningsordning.
Dessa ha måst framgå ur de
enskildas, klassernas oeh nationernas
politiska oeh ekonomiska kraftmätning.
Att varje enskild, varje klass och varje
nation energiskt tagit parti för
sina speciella politiska och ekonomiska
intressen har hittills utgjort själva
metoden för den politiska och
ekonomiska samhälls ordningens
skapande.*
Denna ”ordning” har i huvudsak
utgjort ett mer eller mindre labilt
jämviktsläge mellan separatintressen
— individualintressen och
partiintressen — som förfäktats med den
materiella och andliga kraft, som
parterna suttit inne med. Då parterna i
många fall haft ömsesidigt behov av
varandra och detta ömsesidiga
beroende varit i stadigt tilltagande under
samhällsutvecklingens förlopp, har det
ej alltid saknats en åtminstone partiell
intresseharmoni och har ej kunnat
saknas ett därav betinga.t medvetande
om möjligheten av en över de rent
egoistiska personal- och
partiintressena höjd samhällsordning. Den blinda
partiskheten för de egna
separatintressena har doek varit de enskildas
och samhällsklassernas mest
kännetecknande egenskap inom hushållning
och politik. ”Om jag ej själv
bevakar mina intressen, så gör ingen
annan det.” ”De andra taga nog vara
på sina intressen.”
Men människan har en etisk drift
och anar tillvaron av solidariska
samhällsintressen. Därför ligger det
fjärran för vanliga dödliga att klart inse
och att ens inför sig själva öppet
erkänna sin blinda, kanske för tillfället
* Med stor ensidighet, men genialisk kraft
är denna synpnnkt. representerad av
Bd-dolph von Thering i hans lilla arbete:
Der K a m p f 11 m ’ s R e c h t, Wien 1872
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
