- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
109

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Samma sociala förtryck eller
ekonomiska elände inger människor med
olika själsläggning helt olika idealer
och bestämmer dem för helt avvikande
livsmetoder och handlingssätt. Den
ene resignerar, den andre revolterar.
Den ene låter sin indignation förpuffa
i ett fyrverkeri av tomma, lialtlösa,
men våldsamt brakande fraser. Den
andre iakttar, tänker, organiserar,
arbetar dag efter dag för sitt ideal ocli
slår slutligen ett djärvt men välriktat
slag, som det gamla samhället icke
överlever utan att undergå en
väsentlig förändring i den av revolutionären
åstundade riktningen.

Full ansvarskänsla inför
samhället, för sina revolutionära ord och
handlingar kan blott den hava, som
är övertygad om, att hans ord och
handlingar kunna hava en självständig
och avsevärd betydelse för den sociala
framtidens gestaltning i gott som ont.
Vi äro skyldiga att förena tron på
våra idealers samhällsomdanande
makt med den ärliga övertygelsen, att
dessa idealer äro så djupt
verklighets-rotade eller så livssanna, att de
med visshet k u n n a förverkligas.

Det är grov osedlighet att
lättfär-digt, skränigt predika en idealism utan
verklighetsgrund — liksom det är grov
osedlighet, att självbelåtet vältra sig i
en verklighet utan idealinnehåll.

* 4t

*

Härmed är jag framme vid det, som
jag närmast ville tala om.

Våra ”antimilitaristiska” idealister
äro radikala avväpningsfanatiker rätt
och slätt. Detta är dem möjligt,
därför att det lyckas dem att ignorera
verkligheten. Deras ideal är alls ieke
någon spegelbild av vår tids verkliga
samhällsutveckling på det internatio-

nella ocli militäriska området. En
sådan spegelbild finna vi icke heller
bland våra radikala militaristiska
fanatiker av unghögertyp och gamma
1-högertyp, storkapitalistisk typ och
storagrarisk typ. ”Antimilitaristen ”

gör sig skyldig till fantastiska
överdrifter i sin tro på möjligheten att
undvara vapnen. ”Militaristen ” är
lika tygel lös och
verklighetsfrämmande i sin tro på nödvändigheten av
ständigt och obegränsat växande
rustningar. Detta ehuru han icke är
er-övringsmilitarist, utan enbart
för-svarsvän oeh fredsvän.

I verkligheten upprätthålles
världsfreden genom en mångfald av
samverkande faktorer — och den hotas
ävenledes genom en mångfald av
faktorer.

Bland fredsgarantierna iakttaga vi
dels rustningarna, som till en viss,
avsevärd grad avskräcka från angrepp
•på även de relativt små och svaga
staterna, samt dels sammanflätningar av
folkens ekonomiska intressen. och dels
en mängd kulturella faktorer. Främst
bland dessa senare räknar jag
utvecklingen av den högre etik, inför vilken
kriget är en olidlig råhet ocli skam, en
förbrytelse mot den högre sedelag, som
nu skall taga ledningen över
mänsklighetens öden.

Försvarsnihilistens styrka och ära
finner jag däruti, att han identifierar
sig med denna högre etiska
ståndpunkt. Hans svaghet är en brist på
verklighetssinne, som kommer honom
att förbise eller i blindo förneka, att
freden oeh småstaternas
självständighet ännu faktiskt till stor del liar ett
oumbärligt stöd även uti dessa staters
krigsberedskap — deras beredskap att
låta en angripare mycket dyrt få
umgälla sin eventuella rovlust, och deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free