Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratismen inom socialismen.
För TIDEN av GUSTAF F. STEFFEN.
I fyra länder oeh tre årtionden har
jag bevittnat kampen oiu den enda
sanna oeh rätta demokratismen inom
socialdemokratin. Första gången var
det i Tyskland i slutet av 80-talet.
Andra gången i England på 90-talet.
Tredje gången i Italien omkring
sekelskiftet. Och sist nu här i Sverge —
särskilt under den just avslutade
partikongressen.
Striden har alla gångerna förts
mellan en radikal, ”folklig”, av
ungdomar och entusiastiska ytterlighetsmän
förordad iclealtyp av demokratism och
den parlamentariska, faktiskt
praktiserade, av beprövade
socialdemokratiska partistyrelsemedlemmar och
riksdagsmän eller av en och annan
socialdemokratisk teoretiker försvarade, mer
eller mindre ”ofullkomliga”,
”kom-promissartade ’ ’ typen.
Det har förefallit, särskilt nu på den
svenska partikongressen, som det
huvudsakligen gällde en strid mellan
”unga” och ”gamla” inom den
socialdemokratiska rörelsen. Och så är utan
tvivel i viss mån fallet. Men vi få
taga oss till vara för att lämna
begreppen ”unga” och ”gamla” allt för
oklara och outredda.
Vad samband finns det slutligen
mellan de ”unga” och den sanna
demokratismen?
«= *
*
I varje tidsålder och inom varje
samhällsklass finns det en idealistisk
ungdom. Men samtidigt är en
myckenhet av ungdomen konservativ,
reaktionär, krasst materialistisk och rått
njutningslysten. Den igenkännes pä
ett servilt ”Strebertum” och ett
absolut idélöst nöjesbegär. Dessutom
upptäcka vi bland varje tids och varje
partis ungdomar dessa krokiga och
dunkla karaktärer, som aldrig kunna
sant gagna ett högt ideal, därför att
de bringa förvirring uti idéerna och
gräl bland människorna.
Alla äro vi en gång unga till åren.
Men den livets starka växtkraft, som
är kännetecknet på sann
ungclomlig-het. finnes ingalunda i lika mått ho.s
alla ungdomar — lika litet som dessa
äro lika begåvade i övrigt. Mången
50-åring liar ungdomligare sinne och vilja
än mången 20-åring. ”De unga” äro
en blandad hop, som en dag skall
ersätta denna blandade hop, som nu
utgör ”de gamla”, oeh som en gång
varit ”de unga”.
Men det härligaste i tillvaron är
ungdo m 1 i g h e t e n, livets
vårglada alstringslust, livets morgonfriska
mod att rödja nya vägar och bryta
gamla stängsel. Ungdomligheten är
en solig kärlek till livet — dess
växande sundhet, och kraft, dess stigande
harmoni och rikedom.
Ungdomligheten har alltid rätt —
Tiden n:r 5, 1911
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
