Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna artikel åsyftar en refererande
framställning av det viktiga
komplement Marx ’ v ä r cl e 1 ii r a erhåller
genom Kapitalets tredje band.
Förutskickas må några huvudsatser ur
värde- och mervärdeteorien, sådan den
framträder i första bandet.
Varorna ha sitt värde såsom
produkter av mänskligt arbete och värdet
bestämmes av den samhälleligt
nödvändiga arbetstiden, varmed förstås
”den arbetstid, som är nödvändig för
att framställa varan med
förhanden-varande samhälleligt-normala
produktionsbetingelser och med den
samhälleliga genomsnittsgraden av
skicklighet oeh intensitet hos arbetaren.*
Mervärdet uppstår, utan någon
kränkning av bytesprocessens
allmänna lag om lika varuvärdens utbytande,
därigenom att en vara inköpes, som
under sin förbrukning själv alstrar
värde. Denna vara är arbetskra
f-t e n, vilken inköpes till sitt fulla
värde, då för densamma erlägges ett
belopp motsvarande den samhälleligt
nödvändiga arbetstiden för dess
framställande och underhåll, och som
sedan användes utöver denna tid, så att
den icke blott ersätter sitt eget värde
utan även framställer nytt värde,
vilket tillfaller arbetsköparen. Genom
denna process är det som penningen
förvandlas till kapital.**
Kapitalet indelar Marx i tvenne
delar. den konstanta och den variabla
kapitaldelen. Med konstant kapital
förstås ”den del av kapitalet, som
omsattes i produktionsmedel, d. v. s. i
råmaterial, hjälpämnen och
arbetsmedel”. Denna del förändrar ej sitt
värde under produktionsprocessen.
Det variabla kapitalet däremot, som
förändrar sitt värde, ”reproducerar
sin ekvivalent och ett överskott
däröver”, utgöres av den i arbetskraft
omsatta kapitaldelen.* Proportionen
mellan konstant och variabelt kapital
kallas kapitalets organiska
sammansättning.
Det mervärde, som alstras i den
kapitalistiska produktionsprocessen, har
sålunda ingenting att göra med den
konstanta kapitaldelen, utan står
uteslutande i förhållande till det v
a-riabla kapitalet. ”De av olika
kapital producerade mängderna av
värde och mervärde förhålla sig vid givet
värde och lika stor exploateringsgrad
av arbetskraften direkt som storleken
av dessa kapitalets variabla, cl. v. s.
i levande arbetskraft omsatta
beståndsdelar.” **
Vad detta innebär bör kanske
förtydligas med ett exempel. Antag, att
den nödvändiga arbetstiden (d. v. s.
den tid, som åtgår för att ersätta
arbetskraftens eget värde) är 6 timmar,
men den faktiska arbetstiden är 12
timmar. Då alstras ett mervärde lika
stort som det variabla kapitalet, eller
mervärdet är 100 Antaga vi nu
vidare, att i två produktionsgrenar,
för vilka ovanstående gäller, den
organiska sammansättningen av kapitalet
är olika, så att exempelvis i den ena
branschen 100 kr. äro nedlagda i
konstant och likaledes 100 kr. i variabelt
kapital, medan i den andra branschen
proportionen är 200 kr. konstant och
100 kr. variabelt kapital, så kommer
i bägge dessa produktionsgrenar
mervärdet att uppgå till 100 kr. De 200
kr. totalkapital i den första branschen
skulle ge lika mycket mervärde som
de 300 kr. totalkapital i den andra.
* Marx: Das Kapital I. £>. 171.
** Marx: Das Kapital T. S. 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
