Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skall då fredstillståndet
åstadkommas? Därpå ger Kautsky sitt svar i den
tredje avdelningen, oeh svaret ligger redan
å rubriken ”Europas förenade stater”. Han
opponerar där mot de borgerliga
freds-apostlar, som vänta sig lösningen genom
re-.geringarnas tilltagande intelligens oeh som
upprörda visa från sig den tanken, att den
■eviga fredens problem kan vara en
maktfråga, den som alla andra frågor i statslivet.
Nävrätten blev emellertid icke övervunnen
.genom de kämpande riddarnas tilltagande
intelligens utan genom uppträdandet av en
makt, som var starkare än de, den moderna
staten, som tvang dem till respekt för
domstolarna. Detsamma menar Kautsky vara
fallet med de enskilda staterna. Det ges
därför blott en väg: att förena alla den
europeiska civilisationens stater i ett förbund med
gemensam handelspolitik, ett
förbundsparla-ment, en förbundsregering och en
förbunds-här. Dessa förenade stater skulle besitta
■en övermakt, tillräcklig att tvinga alla andra
nationer, utan något krig, att upplösa sina
arméer och utlämna sina flottor. Därefter
behövde ej heller de Förenade Staterna själva
något väpnat skydd. De kunde avstå från
varje försvarsmedel, t. o. m. från
mdlissyste-met. — Men hur skall en sådan nybildning
kunna ske? Utsikterna härtill sammanhänga
med revolutionens utsikter. En sådan
revolution till fredens fromma kan uppstå
på två sätt: antingen direkt som en
skatte-d.ragarnas resning mot de oerhörda bördorna
«ller ock indirekt som följd av ett krig,
framkallat av den regering, som känner sig
stå närmast inför en sådan resning. Ty på
kriget följer revolutionen med osviklig
säkerhet. De nutida statsmännen räkna själva
med denna utgång. På vilken väg nu än
revolutionen kommer, sä skall den säkert bli
en internationell företeelse, och dess första
omsorg skall ’bli att göra definitivt slut på
krigets fasor. Det skall den åstadkomma
genom att skapa ett tillstånd, som från
början gör ett krig t-ill en omöjlighet. Detta
uppnås endast genom att upprätta Europas
förenade stater. Några regeringar, som vilja
eller kunna motsätta sig detta, finns det då
icke längre. Den proletariska
Internationalen skall då bli till sanning i statslivet.
Europas förenade stater och deras slutliga
utvidgning till den civiliserade världens
förenade stater — detta och icke den enskilda
nationen är, menar Kautsky, den statliga
grundvalen för det kommande socialistiska
samhället.
Hur beaktansvärda dessa utsikter
till en internationell revolution än må
vara, synas de doek räkna bra litet
med det faktum, att vår rörelse
hunnit mycket olika långt i olika länder.
De mest framskridna få kanske ändå
till sist inrätta sig på egen hand, även
om en tid skulle förgå innan andra,
mindre industrialiserade nationer äro
färdiga för motsvarande stora steg
framåt. Man gör därför säkert klokt
att även vid denna framtidsvy varna
för allt för schematiska tankebilder.
* *
•
Kolonialkapitalismens bragder. Tid
efter annan kommer någon särskilt
upprörande historia från kolonierna
till den europeiska allmänhetens
kännedom och åstadkommer en
övergående känsla av fasa över den
”civilisation”, som Europa utbreder bland
främmande folk. Men historierna
glömmas och systemet står kvar. Vad som
allmänheten emellertid inte ens medan
intrycket är färskt vill förstå, är att
systemet är samma privatkapitalism, som
behärskar Europas ekonomiska
förhållanden. fastän dess grövsta former här
äro bortsopade. Kolonialkapitalismen
är privatkapitalismens grymmaste och
konsekventaste form; därute får ett
ohejdat vinstbegär fara fram utan
någon kontroll uppifrån, utan
effektivt motvärn nedifrån —
kolonialkapitalismen är vedervärdig, men
intressant.
Åter står ett europeiskt samhälle an-’
klagat för att tolerera, för att ■ icke
säga uppmuntra en kapitalistisk
hushållning, i vars arbetsmetoder slaveri,
mord och brända byar synas spela
huvudrollen. Det gäller denna gång
Frankrike och förhållandena i Franska
Kongo. Fransmännen ha eljes liaft
rykte om den relativt största
humaniteten, d. v. s. den relativt minsta
grymheten. bland koloniserande
nationer. Men att döma av en ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
