Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än ett utskott frän parlamentsmajoriteten.*
Så är det parlamentariska regeringssystemet
den borgerliga demokratins klassiska
regeringsform: resultatet av dess segrar i
Västeuropa, målet för dess strider i Tyskland och
Ryssland. I Österrike liar den nått detta
mål såsom en frukt av vår rösträttskamp:
proletariatet har satt den upp i sadeln. Men
den ’har icke förmått rida. Xästan utan
motstånd har den efter JBecks fall låtit rycka
sig makten ur händerna.
Denna märkliga företeelse, som har få
motstycken i den borgerliga demokratins
historia, förklaras närmast därur, att bourgeoisins
mäktigaste del står främmande för borgerlig
•demokrati. Storkapital och
storgodsägar–döme känna sig snarare hotade av dess
skattereformer, socialpolitik och ekonomiska
politik. Före de nämnda gruppernas intressen
passar vida bättre en byråkratisk regering,
som iberor föga av parlamentet, men mycket
-av statens fordringsägare. Därför ha också
”N e u e Freie Pr ess e”, storkapitalets
■organ, ocli ”V aterl and”,
storgodsägarnas, öppnat kampen mot Beck ocli äro nu
Bienerths trognaste stöd.
Men varför lia småborgarna och bönderna
följt parollen från detta liåll? Svaret är detta:
•det är den nationella kampen, som gör
den borgerliga demokratins regering -omöjlig
i Österrike. Ansvaret bära närmast
tschec*-kernas och slowenernas borgerliga partier ge
nom att först förhindra bildandet av en
parlamentarisk regering, därför att man icke
ville ge dem en ministerpost till, och sedan
försöka frampressa nybildning av regeringen
på parlamentarisk grundval med
obstruktionens vapen, varigenom parlamentets makt
först blev ordentligt försvagad. Emedan de
ansågo sig >lia fått för liten del i den
borgerliga demokratins regering, lia dessa
demokrater gjort demokratins regering
överhuvud omöjlig och utlämnat makten till
byråkratin.
Icke mindre är de tyska och polska
partiernas skuld. Emedan den byråkratiska re
geringen var förhatlig för tscheckerna hava
tyskarna förklarat den vara en ”tysk
regering” ocli understödjer den därför Jiänsyns-
* Det är beklagligt, att vi skola nödgas för
Sverges vidkommande dementera Bauers
uppgift 0111 de parlamentariskt styrda länderna.
Denna smälek försvinner först med systemet
Lindman.
löst. Emedan de skulle få lov att dela en
parlamentarisk regering med tscheckerna,
föredra de att låta regera sig av byråkratin.
Att bevilja den ”tyska” regeringen alla
fordringar gäller som en nationell plikt: om
tyskarna icke bevilja dess Dreadnoughts,
skulle Bienerth falla oeh en annan byråkrat
från en tscheckisk-polsk-slowenisk majoritet
få dem. Sålunda ha de härskande två järn
i elden: de kunna i dag driva igenom varje
fordran bland det tysk-polska, flertalet med
den hotelsen, eljest bildas en ny
tsclieekisk-polsk-slowenisk regeringsmajoritet; de skola
i morgon kunna ernå allt av en sådan
majoritet genom att ’hota med ett nytt
tyskt-polskt flertal. Målet är uppnått: man
behöver numera icke betala militärkraven så
dyrt som på Becks tid. Dreadnougktarna
lämnas utan vidare.
Och Baner sammanfattar ställningen
sålunda:
Del är förbi med den borgerliga
demokratin. Kronan utnämner åter
ministrar utan att fråga
parlamentspar-tierna. Arméledningen driver utan
möda sina krav igenom utan att
behöva göra folkmassorna några
eftergifter. Var oeh en koalition av de
nationella partierna är alltjämt beredd
att stödja regeringen blott för att
kunna hålla den andra utanför
regeringsmajoriteten. Det är återigen k r o n a n.
gener a 1 s t a b e n o c h b y r å k r
a-tin. som regera Österrike.
Den borgerliga demokratins
bankrutt är ingen ny företeelse.
Bourgeoisins historia är historien om dess
förräderi mot demokratin. 1848 började
den österrikiska bourgeoisin sin kamp
mot absolutismen. Den triumferade
13 mars. men gick dagen efter segern
över till de besegrades läger, då
proletariatet fordrade sin del i
revolutionens frukter. Absolutismen
återupprättades. 1859 brast den samman, men
bourgeoisin började åter samma spel.
Detsamma har för tredje gången
återupprepats 1907. Åter var bourgeoisin
vid makten. Åter har den lagt den
tillbaka i reaktionens händer. För
tredje gången har den förrått
demokratin.
Kampen mot reaktionen måste föras
som en kamp mot bourgeoisins förrä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
