- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
377

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stan allesammans regelbundna
medarbetare i A L u c t a. De individer ur
krigshären till lands oeli vatten, vilka
mest medverkade till revolutionen,
skänka likaledes borgarpartiet sitt
stöd (oeh med anledning av
kringspridda. från Spanien härrörande och
spanskt föreställningssätt speglande
rykten må påpekas, att ingen som helst
önskan om militärstyrelse och
sabel-diktatur förefinnes bland dessa
element, liksom över huvud taget ej inom
officerskåren, vilken väntar sig
mycket av ”blocket”, som är starkt
för-svarsvänligt och ämnar göra allt för
en uppryckning av armén och
flottan).

Den andra, kring Affonse Costa
samlade republikanska fraktionen,
vilken även den förfogar över en
betydande styrka, då dess ledare bland
de bredare lagren åtminstone i
Lissabon och Oporto är lika dyrkad som
”blockets” hövding är impopulär, ger
sig visserligen ut för att vara vida
radikalare. ilen såsom redan antytt
torde Costas radikalism mest ligga i
accent och åtbörd. Det samma gäller
lians vänner, iled träffande satir liar
partiets namn ”Demokratiska
gruppen” därför kunnat parodieras till
”Dra 111 a t i s k a gruppen ’ ’.

”Demokratiska gruppens” koryféer
äro vältalare, deklamatörer. Vad de
tyckas vilja framför allt är knipa
applåder. De vända sig visserligen
patetiskt mot ”Folket” ined vidöppna
armar. men det är som vore det närmast
en gest, som folket har att besvara
genom att rört slå händerna samman
och klappa.

Denna dramatiska och
melodramatiska politik blev under den provisoriska
regeringen en direkt, naturlig
fortsättning av propagandatidens svärmiska,
mystiskt-religiösa förkunnelse; men
nu. efter segern, när det praktiska
förverkligandets tid vidtog, hade den ju
ej mer någon uppgift. De under nio,
tio månader nästan dagligen pågående
massuppvaktningarna framför
ministerierna med musik, sång och leverop
blevo. trots entusiasmens äkthet i
början. snart till en leda för litet var —

utom för dem det gällde, vilket så gott
som alltid var Costa och Bernardino
ilachado, kabinettets folkpredikanter
och folkskådespelare (jämte Antonio
•Josi dAlmeida, som emellertid sökte
ändra sin typ och därför begynte
anses som en förrädare). De respektlösa,
hetsigt skeptiska unge män. som
kommo in från landsorten till den
konstituerande församlingen och som inför
huvudstadens festande erinrade sig, att
republikens officiella valspråk dock
var ”ordning och arbete”, kände
instinktivt motvilja mot såväl
apoteose-randet som de apoteoserade och slöto
sig i stället till Britto Camacho, som
förut stått mera i skymundan och som
var prosaisk och nykter.

ilest därför att den i parlamentet
segrande Camachos åsikter och sociala
försänkningar äro så exklusivt b o
r-g e r 1 i g a. kommo de lindrigt
undanskuffade Costa och ilachado att te sig
som radikaler, ehuru de i själva
verket i förhållande till
den förre tvärtom b e t e c
k-nade ett t i 11 r y g g a 1 a g t
sta-d i u m och på grund av samma
omständighet blevo tvungna att söka
anhängare på ett program med vagt
röd-lätt kulör. Men rodnaden beror mest
på en hetlevrad antiklerikalism, som
numera, sedan det andliga ståndet
separerats från samhällslivet, egentligen
saknar existensberättigande, enär
landet. med undantag av några obetydliga,
fläckar i norr. är så gott som
avkristnat och någon fiende att bekriga alltså
icke finnes.

Vad förhållandet till
arbetare-r ö r e 1 s e n. angår, är det
karaktäristiskt, att den ”Demokratiska
gruppen” närstående pressen alltid sökt
inbilla publiken, att strejkerna äro ett
verk av monarkistiska provokatörer.
När tidningsförsäljarna för något över
en vecka sedan krävde ]/j öres mer
förtjänst pr exemplar, hade
miljonföretaget O Se c u 1 o panna att göra
gällande, att detta skedde i
samförstånd med konspiratörerna, som ville
hindra de republikanska bladens
utbredning !

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free