Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN: DEMOKRATI
Från min riksdagsmannatid kan jag
icke erinra mig mer än ett enda fall
av uppriktig syndabekännelse. Det
var ingenjör J. II. P. Fredholm, som
vid ett tillfälle enkelt och okonstlat
som vanligt gick till rätta med sig
själv. Jag minnes hur det lägrade sig
en sällsynt andakt över församlingen.
Det var, som om för en gång något
rent och förlösande kommit in i det av
politisk hasard eljest mättade rummet.
Han har icke fått någon efterföljare,
ulan vi kråma oss bara över våra små
och futtiga resultat.
Ett uttryck för huru partipolitiken
lockar oss bort från realiteterna är ock
partiernas benägenhet att ofta gynna
egna partimedlemmars förslag och
missgynna andras, oavsett förslagens
sakliga innebörd. Efter proportionella
valens genomförande har denna
tendens visat oroväckande framsteg inom
icke blott högern utan även
liberalerna, under det socialdemokraterna
mindre skatta däråt, vilket är en naturlig
följd av deras ställning längre ät
vänster.
Ett annat symptom är partiernas
påfallande nit att. tillmötesgå kraven från
starkare organiserade medborgar
grupper, vilka tillika betyda något för
valen. .Men de äro glömska och tröga till
handling, så snart det gäller några få
maktlösa och orepresenterade. Och
doek består den verkliga lydnaden i
att giva sin starkaste kärlek at det som
är olyddigt utan att själv Förmå
något.
Särdeles svårt ställer det sig att
förmå partiparlamentarismen att räcka
en hjälpande hand genast eller
provisoriskt, som det heter på det politiska
språket, åt det som ej kan vänta, utan
eljest går under.
En bild skall åskådliggöra detta.
Q
En mängd människor ligga
drunknande i ett vatten, dit hänsynslösa öden
kastat dem. De behöva en hjälpsam
hand på ögonblicket och ropa
överljutt efter räddning.
Parlamentarismen kommer då flanerande ned till
stranden, sätter på binokeln samt talar
sansade ord och säger: "Ja, mot det
här kunna befogade invändningar
göras. Vi skola taga edra klagomål i
övervägande. en utredning skall
igångsättas, huruvida, i vad mån oek
på vad sätt man kan urtappa sjön, så
att ni få fast botten under fötterna
åtminstone. Visserligen har
ifrågasatts, att med extra åtgärder dra’
er-i land genast. Detta är dock
oformligt. Att rädda en i sänder skulle
förövrigt strida emot kravet på likhet
inför lagen och icke vara oss värdigt,,
som ha ansvaret."
Så talade parlamentarismen och
åter-vände sedan glad och nöjd till
brädspelsborden, tidningsrummen och
restaurationslokalerna, utredningen
började därefter sävligt och flegmatiskt.
utan indignation oeli sorg över de
nödställdas belägenhet. En kommitté
arbetar i tre är, sedan ligger saken sju
äi’ hos myndigheterna och kanske två
år hos statsmakterna och
därefter-kommer en obestämd tid för
utförandet, under tiden ha, alla, som lågo i
vattnet när frågan upptogs,
naturligtvis drunknat. Andra tillkomna offer
ha gält samma väg. Och när sä lagen
om ifrågavarande sjös urtappning i
socialt syfte skall utfärdas, skyndar den
privatkapitalistiska juridikens
målsmän upprörda till och ropa: för all
del, se noga efter, vilka som föllo i
vattnet, innan lagen utfärdas, och laga
att de alla gå till bottnen, ty lagar få
under inga förhållanden ha retroaktiv
verk-an! Parlamentets besinningsfulla
stora flertal stöder med kraft även
detta förslag. Man måste vara
vederhäftig och känner som sagt sitt ansvar..
Just så går det till under den s. k.,
praktiska, politikens parlamentariska
tidevarv. Det behövs komma något
annat in i politiken. Partiernas
benägenhet att sätta sin makt i första rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
