- Project Runeberg -  Tiden / Fjärde årgången. 1912 /
22

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

à

TIDEN

ndl med Mazzini som ledare, lians
socialism var mycket vag, lians
socialpolitik bars upp av etiska motiv, de
fattiga skulle vädja till den
uppåtsträvande borgarklassens
rättfärdig-hetskänsla för att nå bättre villkor.

Pisocane, en adelsman från Neapel,
blev den första italienska socialisten i
modern mening, ehuru hans
socialistiska system röjer starka patriotiska
inslag. Det vann dock ringa förståelse.

Först genom ryssen Baknnin, som
vistades i Italien 1864—67, började
det italienska proletariatet en
självständig emancipationskamp. till sin
karaktär soeialrevolutionär. I
motsats till Marx fotade Baknnin sin
åskådning på etisk grund.
Kapitalismen är omoralisk, den skapar slavar,
därför måste den bekämpas, icke som
Marx menade, därför att kapitalismen
saknar ekonomisk" ändamålsenlighet.
Varje organiserad makt betecknar
frihetsfientlighet, däri bottnade
baku-nisternas stats.fi entlighet.

Gentemot Mazzini hävdade de
italienska socialrevolutionärema
Interna-tionalens betydelse. De insågo också
nödvändigheten av bättre
skolbildning. Med Jolk som ej kunde läsa
kunde man i lyckligaste fall igångsätta en
revolution, men knappast fullfölja
den.

Den italiensk-a Internationalens
första period räckte emellertid blott till
1874. Myndigheterna sågo med
förskräckelse, huru arbetarfrågan
plötsligt trängde fram. Man sökte
genom förföljelser, åtal ete. hindra den
socialistiska propagandan. Det
misslyckades. De revolutionäras mod
växte, våldet, som samhället använde
mot dem. skulle de själva betjäna sig
av för att skaffa sig rätt. ansågo de.
Våldet var historiens enda realitet
enligt Baknnin.

Man finner hos dessa
socialrevolutionärer samma åsikt om ’"den
revolutionära gymnastiken", som sedermera
karaktäriserar syndikalismen. De
italienska socialrevolutionärernas
taktiska uppfattning bröts emellertid snart
av arbetarbataljonerna i landets
nordliga industricentra. Det kan anmär-

kas, att under sitt första skede
uppbars den italienska socialiströrelsen av
småborgerliga element, dess viktigaste
centra lågo ingalunda i landets
nordliga industribefolkade delar.

Benöit Malon (en flykting från
Pariserkommunen) och
socialdemokratins valsegrar i Tyskland blevo yttre
moment i fråga om taktikförändring.
Malons anhängare ansågo, att man
måste bekämpa bourgeosien icke
enbart med revolutionära utan med alla
medel. Revolutionen är icke att söka
i medlen (de intressera polisen), utan
i det socialistiska målet. Malon
framlade även ett nutidsprogram med
politiska obh kommunala reformförslag.

De socialrevolutionära ropade
förrädare ät deri nya riktningens målsmän.
och en hetsig strid Utspann sig.
vilken iakttogs av de förut för
socialismen främmande arbetarna i Milano.
Italiens största industricentrum.
Deras historiska och politiska bildning
räckte icke till att undersöka stridens
innehåll och väsentliga orsaker, de
sågo dess anledning i förekomsten av
intellektuella, akademiker och andra
borgerliga idealister som arbetarnas
ledare.

År .1832 grundades därför med
väsentligt stöd av Milanos arbetare ett
parti bestående enbart av arbetare
(Partito operajo). Man ansåg, att
arbetarnas frigörelsekamp endast kan
utföras av män. utgångna ur
arbetarnas egna .leder. För att sätta sig i
respekt hos de borgerliga var det f. ö.
nödvändigt att visa. att arbetarna
kunde utan främmande hjälp utföra
sin emancipation. Man uteslöt därför
alla akademiker från det nya partiet.
Ledarna, som voro arbetare utan
djupare teoretisk skolning, blevo bittra
fiender till alla doktriner, praktiskt
taget ledde de ett politiskt, radikalt
arbetarparti utan betoning av
socialistiskt slutmål. Det låg något kallt i
det italienska ehbart-arbetarpartiets
väsen. Det härskade där en nykter
anda. som föddes inom fabrikens och
kasernens kala väggar. Männen med
den stora vidhjärtenheten och de
ideella tankarna, med starka känslor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:30:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1912/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free