Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TIDEN
hög grad fattigt. Något nämnvärt
nationalekonomiskt överskott avkastar
detta lanthushåll i varje fall icke. De
sammanlagda direkta skatterna uppgå,
såsom man finner till allenast 14
kronor. Men hur skulle det taga sig ut,
om varje fullväxt mansperson i
landet i medeltal bidroge till statens och
kommunernas direkta skatteinkomster
med allenast 14 kr. om året? Det
gin-;ge omkull helt enkelt, ett sådant
land kunde icke existera på vår
nuvarande kulturnivå. Ett självständigt
hushåll med så ringa skattekraft måste
alltså betraktas såsom delvis
understött av det allmänna, med andra ord
delvis levande på andra
samhällsmedlemmars bekostnad. Att många andra
fullvuxna personer, t. ex. husliga
tjänare, arbetsfolk på landet, ha att
erlägga än mindre eller ens inga direkta
skatter. (utom mantalspengar)
betyder i detta sammanhang ingenting;
dessa äro icke självständiga
yrkesutövare, och genom deras arbete uppstår
i stället hos arbetsgivaren ett
överskott, som betingar en desto högre
skattekraft och i det hela sätter honom
i tillfälle att deltaga i och understödja
■det kulturella samhällslivet. — Om
han i verkligheten också g ö r detta,
■och med vad rätt han i det hela
tillägnar sig detta överskott, är ett
helt annat spörsmål, i sig självt av
största sociala betydelse, men här, där
vi endast fråga efter de
elemen-tarbeståndsdelar, ur vilka det
samhälleliga välståndet sammansättes,
utan direkt inflytande på vårt
resonemang. Ett helt folk måste självfallet
leva av sina naturfonder jämte sitt
arbete, och bland dessa fonder utgör
åkerjorden i regeln den förnämsta.
Lämnar den intet eller ett
otillräckligt överskott över själva
jordbrukarens nödvändigaste levnadskostnader,
så förblir hela samhället fattigt,
ekonomiskt svagt och vanmäktigt.
Eesultatet av det sagda blir
tydligen, att om vi hade valet mellan de
två här skildrade typerna av småbruk,
så skulle vi icke kunna önska något
högre, än att åt landets samtliga
jordbrukande invånare bereddes hem av
den förstnämnda, Mårtenssonska
typen; varemot det skulle vara en
verklig riksolycka, om någon större del av
vår befolkning skulle nödgas
framsläpa sig på jordbruk av den andra,
Samuelssonska typen. Olyckligtvis ha
vi icke detta val — jag menar under
nuvarande befolkningsförhållanden.
Småbondegårdar av Karlsfälts storlek
skulle icke kunna bildas i tillräckligt
antal, helt enkelt emedan den
odlade jordens yta icke
räcker till därför, även om den
bleve med matematisk noggrannhet
uppdelad lika på landets hela
jordbrukande befolkning i dess nuvarande
storlek. Ännu mindre kunde på
sådant sätt utrymme beredas för de c :a
15,000 människo-par, varmed den
vuxna manliga och kvinnliga befolkningen
i vårt land årligen ökas, och vilka
allesamman behöva nya egna hem i en
eller annan form.
Däremot finnes det ju ännu så länge
gott om ljungbackar eller porskärr,
där ett par strävsamma och med litet
förnöjda människor kunna räcka
varandra handen till ett levnadslångt
släp för blotta livsuppehället, och
även kanske lyckas dra sig fram, fast
under de största försakelser,
åtminstone om de ha nog förstånd och
självbehärskning att endast skaffa
till världen ett enda eller högst ett
par barn. Men sådant torde vara
undantag, i regeln äro nog
småbru-karhemmen lika barnrika som
statarens eller torparens. För den som
själv fått börja med två tomma
händer ligger det ju nära till hands att
antaga, att hans barn efter honom
skola kunna göra detsamma, varemot
småbonden, som ärvt sin hemmansdel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
