Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. H:SON-HOLMBERG: DEN POLITISKA VISAN . 331
Frankrike och Jennings från Irland.
Fyra bland dem hade som direktörer
i det mäktiga Stockholmsrederiet
Ostindiska kompaniet lukrativa
befattningar. Fem av dem voro delägare i
det i Stockholm 1747 inrättade
växelkontoret. Kjerman och Le Febure
voro riksdagsmän, Kjerman t. o. m.
borgarståndets talman. Grill var
fullmäktig i Eikets ständers bank, König
superkarg. Jennings var ryttmästare
samt titulerades hovmarskalk,
Kjerman tituleras rådman, Kantzow och
Finlay kommerseråd. JJlen sistnämnde
jämte Le Febure och Jennings voro
även adlade här i Sverge. Kjerman,
Le Febure, Jennings och Grill
benämndes även bruksägare.
Kjerman dog som fånge på
Marstrands fästning 1766. Han hade av
statsmedel försnillat stora summor.
Le Febure blev likaledes dömd till
fästningsstraff, men fick domen
förvandlad till skyldighet att betala till
staten 6 miljoner daler kopparmynt,
en för den tiden oerhörd summa.
Tillsammans med Kjerman
inblandad i växelkontorets affärer blev
Grill dömd till dryga böter. Finlay
begav sig till Frankrike samt
bosatte sig i Bordeaux, varest han
avled 1785 som "en av sin tids rikaste
män". Under firma Jennings, Finlay
& C:i hade Jennings och Finlay
dessutom drivit vidlyftiga affärer i
Stockholm, men som slutade 1763 med
konkurs. Staten visade i tillgångar 11
miljoner dal. k. m., i skulder 13
miljoner dal. k. m.
Den politiska visan om de
kapitalistiska expropriatörerna har utan
tvivel värde som ett tidsdokument och
en tidsmålning, och är sålunda mera
än blott "en nidvisa".
Rojalismen som form av falsk
patriotism fyller den frihetsglödande
"sanne" patrioten, här Hans Järta,
med våldsam harm. Deri är i hans
ögon förklädd despotism.
Bemannande sin harm undertrycker skalden till
en början sin smärta genom att på
studentmanér anslå en ton av
ironiserande världsförakt. Hör:*’
* Visan ämnad att vara en protest mot
Fyllom vår’ glas och låtom oss skratta,
Bröder, en stund åt världens lopp:
Tiderna blivit så besatta,
Vishetens fall höjt dårskapen opp.
Snille, förtjänst på nödens kryeka
Vandra föraktade hand i hand,
Dygden försmäktar, lasten gör lycka.
Skål för vårt lyckliga fosterland!
Men redan i tredje strofen slår
sångarens vrede ut i full låga:
Båven despoter, bäven att trotsa
Människans rätt och folkets makt!
Snart skall den hämnande friheten krossa
Edra palatsers rövade prakt.
Blodiga skuggor, av hämnden ledde,
Hotande stiga ur gravens sköt,
Blotta de sår, er hand dem beredde,
Kräva det blod, er grymhet göt.
I femte och sista strofen ljusnar
dock hoppet, om ock svagt:
Dock har ej frihet flytt ifrån jorden,
Än av dess facklas rena glans
Sprides ett återsken till Norden,
Än finns här lager till hjältars
krans-Bröder, ett vänskapsband vi sluta,
Hellre döden än slaveri!
Ljuvt att sitt blod för friheten gjuta,
Trotsa tyrannen och dö — fri.
I en annan visa väller hatet mot
tyrannen fram i en allt häftigare
ström, tillika sångaren smärtsamt
beröres av att se hur den förtryckte
viljelöst dåsar under tyrannens ok
"trots ett mål för hans förakt":
Och du, som släpar fram i nöd,
Hur brottslig är din möda!
Du köper med din svett ett bröd
Att dina bödlar föda;
Och detta bröd, med blod bemängt.
Blev ju av dina tårar stänkt.
Ack du, som släpar fram i nöd,
Hur brottslig är din möda!
utvisningen av en i Stockholm populär
operasångare Dupuy med anledning av att
han skulle för öppet lagt i dagen sin
beundran för Napoleon Bonaparte, som då ännu
var aktiv jakobin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
