Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. H:SON-HOLMBERG: DEN POLITISKA VISAN 333.
till Carl Johans död 1844. Under åren
1812—1838 kom den till användning
icke mindre än 60 gånger, enbart
under de två sista åren 20
gånger. Vid sidan av indragningsmaktens
utövning anställdes dessutom mot
misshagliga tidningar och broschyrer
en mängd åtal, mestadels rubricerade
som majestätsbrott.
Den omedelbara anledningen till
Hjertas ifrågavarande politiska visa
var just ett dylikt åtal, anhängiggjort
samma år mot Crusenstolpe, vilken
man en gång hade varit Carl Johans
presslakej, men nu hans oförsonliga
fiende. Crusenstolpe hade i sina "Brev
om ställningar och förhållanden"
klandrat en majorsutnämning, varvid
en äldre meriterad officer hade blivit
förbigången av en yngre kamrat,
vilken ansågs stå väl på hovet.
Utnämningen hade i konselj ägt rum på en
söndag, vilket gav Crusenstolpe en kär
anledning att karaktärisera
utnämningen som sabbatsbrott. Men detta
ansågs som ett lasteligt, konungen
kränkande tal. Crusenstolpe häktades,
åtalades och dömdes till 3 års fängelse på
Vaxholms fästning. Domen gav
upphov till oroligheter med
fönsterinslag-ning m. m. i huvudstaden.
Gatuoro-ligheteima ökades, då myndigheterna
läto militär utrycka och kanoner
fram-drogos framför slottet, så att staden
några dagar i juni 1838 liknade en
stad i belägringstillstånd. Dessa
händelser behandlas nu sarkastiskt i
"Tryckfrihetsharpan". Första
samlingen upptager fyra sånger, vilka
"sjunges efter egen melodi allt som
hjärtat är böjt för löje, allvar eller
vemod" och där konseljen,
juryinrättningen och domstolsväsendet skarpt
gisslas. Andra samlingen ägnas själva
åtalet och junioroligheterna samt
föregås av ett längre "recitatif",
vimlande av antirojalistiska sarkasmer.
Särskilt berömt är det parti i
"Tryckfrihetsharpan", som besjunger
fönster-inslagningen. En "kör av pojkar"
sjunger under "upproret":
Det är ett roligt ting,
Kling, kling,
Att slå in fönster, ping,
Kling, kling.
Nu kastom sten i ring!
Kling, kling.
Kora bruket blott i sving,
Pling, pling;
Blev kanske bra all ting.
Kling, kling.
Tre "polisbetjänter" uppmanas låta
förloppet lia sin gång:
Låt gossarna hållas; sänd förmännen bud..
Kling, kling, ping, ping, kling, kling, ping-
ping.
Det låter rätt roligt, oeh gör säkert gott.
Vi fyllt våra plikter, ty budet har gått.
Kling, kling, ping etc.
Under marschen till stadshuset
stämmer massan upp en sång på
melodi efter "Det gamla Göta lejon
vilar" etc.:
Än livar frihet svenska brösten,
Föraktet väntar var tyrann.
Ja! må den dagen mer ej randas,
Då ord förvandlas kan till brott.
Det land, där tankens rätt bortblandas,
Går säkert mot en osäll lott.
Nej! Ordets frihet evigt leve!
Hon sprider liv och kraft och mod.
Dess fiender för hämnden bäve!
"Vi skydda henne med vårt blod.
Så följer "en hymn vid fängelset"
på 11 strofer, och folket stämmer upp
en ny sång vid truppernas
frammarsch. Upprorslagen uppläses och
folksamlingar förbjudas. Satiren gör
sig här bäst gällande. Slutstrofen
lyder:
Det ju omöjligt är att lyda
En lag, som så sig låter tyda!
Jag stod här stilla utan skrål,
Med Arvid, Engelbrekt och Pål;
Ett "skingras" hördes. De spatsera;
Men jag stod ensam och fundera’,
Då en polis vilt skrek till mig:
"Jag sagt, att herr’n skall skingra sig."
Hjertas "Tryckfrihetsharpan"
synes ha avslutat den politiska visans
epok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
