Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
351
Statssocialism i Tyskland. Den senast
publicerade statistiken över tyska rikets och
förbundsstaternas finanser ger en god
inblick i statssocialismens läge för
närvarande. Efter W. Schröder i Soz. Monatshefte
må följande anföras:
Riket och de enskilda staterna hade enligt
statistiken år 1911 en budget på
sammanlagt 9,200 miljoner mark, eller 142 mark pr
invånare. Läggas de kommunala budgeterna
till kan summan uppskattas till nära det
dubbla beloppet. Av dessa mer än 9
miljarder i inkomster komma mer än hälften
på produktiva statsföretag; inalles lämna
de nämligen 4,842 miljoner mark.
övervägande gå de emellertid till de enskilda
staterna; på deras lott komma 3,937 miljoner
eller nära två tredjedelar av de särskilda
förbundsstaternas sammanlagda budget.
Riket har däremot på en inkomststat av 3,200
miljoner blott 905 miljoner i inkomster av
egna företag.
Dessa siffror visa, att nu för tiden en
ordnad statshushållning överhuvud ej är
möjlig utan allmän f öretagareverksamhet. Och då
erfarenheten visar, att för riket,
förbundsstaterna och kommunerna denna strävan efter
förvärvskällor blir allt starkare, så kan man
säga, att frågan om socialisering praktiskt
taget icke längre hör till de omstridda.
Vartill ju kan anmärkas, att socialiseringen
sådan den kräves av socialdemokratin omfattar
långt mer än äganderättens överflyttande til]
en stat hur som helst.
Märkligt är i alla händelser, att man nu
icke heller på konservativt håll oryggligt
hävdar privategendomens oantastlighet och
socialiseringens vådor. Den tyske
konservative politikern Dietrich von Oertzen, en
man, som är en ivrig fiende icke blott till
socialdemokratin utan till gällande
riksdagsrösträtt, yttrar i en kommentar till
evangeliskt sociala kongressen följande: "Det
måste medges, att härvidlag avlägsnandet
av det skadliga i de stora privatdrifterna
genom socialisering har något bestickande
i sig. Men ieke heller här kan frågan om
socialismen bejakas, om den ställes i
allmänhet. Det ges också stordrift, som utan tvivel
icke lämpar sig för statsdrift, t. ex. sådan,
som har att göra med allmänhetens smak,
med modet. Däremot ges det sedan sådan,
för vilken man blott kan förorda statsdrift
och med all rätt fordra kommunalisering el-
ler förstatligande. Mycket riktigt har som
exempel i Essen nämnts kolgruvdriften, där
den privata driften i själva verket är
förerad med de- allra största missförhållanden.
Men ges det nu (därpå kommer det an)
allmänna synpunkter, enligt vilka man kan
skilja från varandra de företag som lämpa
sig för allmän resp. privatdrift? Svaret
torde vara ett dubbelt. Socialism är för
det första på sin plats vid all sådan
stordrift, som tjänar ett stort offentligt
intresse. På sådana stora allmänna
intressen skall den enskilde icke rikta sig.
Och för det andra har den offentliga makten
att själv överta alla sådana företag, som
innebära ett monopol i privathand. Ty
truster och syndikat äro fördärvliga
skapelser. Helt visst är sista ordet icke ännu
sagt i denna fråga. Men den står i så hög
grad på dagordningen, att alla partier borde
komina tillrätta med den och söka få ett
fast program. Förstatligande av
stenkolsgruvorna, produktionen av arméns och
järnvägarnas behov i egna verk, äro fordringar,
mot vilka konservativa betänkligheter ieke
resa sig.’’
Det synes sålunda, tillfogar Schröder, som
om man på högerhåll skulle kunna utan
smärta bära förlusten av Thyssen, Stemies
och Krupp som ägare.
Även som uttalande av en enstaka
konservativ är ju det citerade märkligt som
bevis för huru socialiseringskravet visar sig
på längden icke kunna undgås, och huru
insikter därom börjar vakna även på
konservativt håll. Naturligtvis får man icke räkna
på, att den konservativa socialiseringen
lämnar något rum för den ekonomiska
demokrati, som socialdemokratin
självfallet kräver i sina soeialiseringsplaner.
Betecknande i det hänseendet är ju, att
förordet för socialiseringen kominer från en
man, som bekämpar även det stycke
demokratisk rösträtt, som den tyska
författningen innehåller.
KRISER OCH ARBETSLÖSHET. Den
stora frågan om åtgärder mot den periodiska
arbetslösheten står i vårt land som i andra
på dagordningen. I fjol skrev riksdagen om
en krisbarometer, i år om reglering av de
offentliga arbetena efter
konjunkturväxlingarna. För åtgärder mot ett ont, som i hög-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
