Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras isolering. Ungturkarna
lyckades 1908 få till stånd ett förbund
mellan de olika stammarna, vilka sedan
med vapenmakt stödde deras fordran
på en författning. Men denna endräkt
kunde ej räcka. En modern stat kan
ju icke finna sig i att på en del av
dess område dess lagar icke gälla, inga
skatter betalas, blodshämnd rasar o.
s. v. Den primitiva
stam-organisationen har överallt i Europa krossats av
den uppstigande centrala
statsmakten, och samma historiska process
började nu i Albanien.
I Macedonien företrädde
ungturkarna det sociala status q u o,
feodalis-men mot det borgerliga samhället. I
Albanien voro de däremot bärare av
det historiska framsteget, av
kapitalistisk statsenhet mot primitiv,
barbarisk stam-partikularism. Malzorernas
motstånd mot denna utveckling visar
Albanien som det turkiska
V e n d é e.
I tre somrars fälttåg sökte
ungturkarna avväpna och kuva dessa
nord-albaner. Men resningen utbröt på
nytt, ty nya vapen kommo in över
Montenegro, och Österrike tog sig an
malzorerna i deras egenskap av
katoliker. Sommaren 1912 kunde det
ungturkiska försöket att kuva albanerna
betraktas som misslyckat. Men nu
gingo dessa i stället i den turkiska
kontrarevolutionens tjänst och bidrogo
sitt till ungturkarnas störtande och
den turkiska statens försvagande.
En annan bild än de nord-albanska
bergstammarna möter oss i södra
A1 b a n i e n, som jämte staden
Sku-tari och kustlandet vid Adria sedan
länge verkligen står under turkiskt
välde. Här finns ett längre hunnet
jordbruk och en del stadskultur. Här
har på sista tiden börjat en
nationell rörelse, alldeles artskild från
bergstammarnas resningar.
Även albanerna ha länge varit en
nation utan historia, utan
litteratur, ja t. o. m. utan stadgat språk
och alfabet! Turkiska, grekiska och
italienska inflytelser korsade varan-
dra. Somliga skrevo de ganska olika
albanska dialekterna med latinska,
andra med grekiska, andra med arabiska
skrivtecken. Man sade hånande, att
i Albanien finns det ”flera alfabet än
alfabeter1 ’ (skrivltunniga).
Först den turkiska revolutionen
bragte även här en förändring. I nov.
1908 hölls en nationell albansk
kongress i Monastir, som fastslog det
latinska alfabetet och det albanska
huvudspråket. På denna grundval
byggdes så ett nationellt politiskt program:
albanska skolor och ämbetsmän och i
sinom tid Albaniens självstyrelse, icke
bergstammarnas isolerade fria liv, utan
ett nybyggt samhälles
självbestämning. Främsta bärare av dessa krav
voro ett nät av klubbar, som bildades,
tidningar utgåvos, ett nationellt
uppvaknande var påtagligt, som
visade sig starkare än de religiösa
motsättningarna och som förenade
muhammedanska, katolska och
grekiskt-katolska albaner i gemensam aktion.
Det var själva den gamla
stam-sam-manhållningen som här höll dessa
konfessionella motsatser i schack, ty det
förekom ofta att olika grupper av
samma stam hade olika religion, men
blodsbandets enhet upphävdes ej
därav. Man ser hur i detta fall ett
modernt nationalmedvetande växer fram
ur själva fastheten hos den gamla
”gen-til”-organisationen. Och det stärkes
av att det albanska språket är alldeles
ensamt i sin art, utan släktskap med
vare sig turkiska, grekiska eller något
slaviskt språk.
Denna nationella rörelse är ju icke
så stark, då bakom den ännu blott står
det tunna lagret av något bildade
elementer — städernas borgare,
godsägare och präster på landet. Men den
blev en makt då det lyckades den att
taga Nordens vilda bergstammar i sin
tjänst. Dessa upptogo mot turkarna
även de nya nationella kraven, vilket
hade till följd att de ungturkiska
makthavarna gingo strängare än förut
fram mot dessa, införde det turkiska
språket i de albaniska skolorna och
föreskrevo att albaniska blott fick
skrivas med arabiska bokstäver.
Blir nu Albanien mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
