Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just en av de konfliktanledningar, som
givit upphov till den nu hotande
situationen i hamnarna.
Transportarbetareförbundet kräver nämligen just
f. n. den inskränkningen i
bestämmelsen i paragraf 23 om arbetsgivares rätt
att fritt antaga arbetare, att inom
hamnplatsens kommun mantalsskrivna
skola ceteris paribus äga företräde.
Ur kommunalpolitisk synpunkt skulle
en dylik bestämmelse vara synnerligen
fördelaktig. Den finnes accepterad i
många avtal mellan kommuner och
deras arbetare, och det är ingen
invändning av vägande natur mot en dylik
anordning på detta område, att
densamma däremot inom den egentliga
industrin skulle vara åtminstone i
regel olämplig. Det måste nämligen
anses vara en fundamental sats i modern
socialpolitik, att det råder en radikal
åtskillnad mellan arbete i enskild och
i allmän tjänst (se härom närmare min
uppsats ”1 brist på
arbetsavtalslag-stiftning; grundsatser och riktlinjer
givna genom svensk praxis” i
tidskriften ”Det nya Sverige” 1912, sid. 432—
433). Hamnarbetet måste med hänsyn
till den oerhörda betydelse, som dess
ostörda och ordnade gång har ur
kommunal synpunkt, anses stå arbete i
kommunens tjänst synnerligen nära,
och då erfarenheten visat, att just
import. till kommunen av arbetskraft
utifrån utgjort en den allra vanligaste
och farligaste anledning till
hamnar-betskonflikter och dessutom till en
särskilt svårartad karaktär hos dylika
konflikter, föreligger allt skäl att
utsträcka den i kommunernas
arbetspo-litik tämligen allmänt erkända
grundsatsen om inom kommunen
mantalsskrivna arbetares företrädesrätt til)r
att gälla även beträffande arbetet i
den hamn, vartill kommunen är ägare.
Visserligen genombrytes härigenom
den grundsats om absolut fritt
antagande av arbetare jämlikt den
bekanta § 23, varpå man inom vissa
arbetsgivarekretsar i vårt land tyckes ha
stirrat sig blind, men i jämförelse med
de oerhörda ekonomiska värden, som
ej minst för kommunerna här stå pä
spel, måste nöjet av det
schablonmässiga genomförandet av § 23 anses väga
fjäderlätt. Det är för övrigt i detta
avseende att märka, att redan
stuveri-arbetets egendomliga art av ett, låt
vara i större eller mindre grad,
säsong- och tillfällighetsarbete gör den
hänsynslösa tillämpningen av § 23 på
detta område till en ren orimlighet
samt att vissa arbetares företrädesrätt,
till nämnda arbete redan är från
arbetsgivaresidan i princip godkänd i
och med bestämmelsen om ”ordinarie
hamn- och stuveriarbetarekår ” i
juliöverenskommelsen 1908.
Vid 1908 års hamnarbetskonflikt
fick man, såsom ovan nämndes, även
bevittna en annan import i stor skala
av främmande arbetskraft till
hamnplatserna, nämligen från utlandet. En
dylik import är i alldeles särskild
grad ägnad att sätta sinnena i
svallning, i det att klasskänslan i detta
fall bringas till kokpunkten genom
oviljan över en stridsmetod, som måste
uppfattas såsom ytterligt illojal dels
ur nationell synpunkt och dels med
hänsyn därtill, att på arbetaresidan
någon motsvarande åtgärd ieke är
möjlig och alltså den reciprocitet
brister, som förutsättes för varje ärlig
strid ej minst på det sociala området.
Från 1908 erinrar man sig ännu livligt
allt vad som stod i samband med
nämnda import av arbetskraft:
kniv-skärningsdåden i Norrköping, de
upp-loppsartade oroligheterna på
västkusten och Amalthea-bomben i Malmö.
Med hänsyn till dylika företeelser bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
