Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ro i de flesta fall uppkomlingar
antingen själva eller i andra eller tredje
led, och den man, som under ett
decennium var mäktigast i hela England,
var en merkantil äventyrare, son till
en hovslagare och bysmed. I sin makts
dagar brukade han understundom
skryta över sin ungdoms vagabondliv
och hur han gick omkring och sålde
avlatsbrev. Sedan han som valkare,
handlande och procentare skapat sig
en position och blivit invald i
parlamentet och som medlem därav genom
ett skickligt begagnande av
konjunkturerna vunnit kungens bevågenhet
och nått rikets högsta värdighet, var
det han, som blev kungens förnämsta
verktyg vid genomförandet av
reformationen.
En gammal författare skriver härom
så: ”Ty så behagade det Gud
allsvål-dig, genom den nämnde lord
Crom-well, ätt förmå konungen att
undertrycka först mässkapellen, sedan
tiggarmunkarnas hus och smärre kloster,
tills äntligen alla abbotsstift i hela
England, både stora och små, voro
fullkomligt överändakastade och
uppryckta med roten.–-”
Vid denne lord Cromwell’s sida stodo
åtskilliga andra, som haft liknande
ursprung, men genom finansiell talang
och rent av storslagen hänsynslöshet
arbetat sig upp till höga adelstitlar.
De representerade dåtidens
penningaristokrati och det var av deras
egoistiska instinkter, som konungen
betjänade sig, när han genomförde denna
finansiella kupp, som
reformationen till en stor del var. Det gällde ju
för kungen, som i början av 1530-talet
befann sig ett mycket brydsamt läge,
att skaffa pengar, jord och ett lydigt
prästerskap, som lärde det oroliga
folket dess första undersåtliga plikt,
un-derdåninghet under konungen, som var
Guds ställföreträdare på jorden.
Det lider intet tvivel, att man i fråga
om reformationen gick tillväga så
grundligt som ovan sagts. Inte nog
med att man tog klostrens dyrbarheter,
utan man bröt blyet från taken och
sålde de kvarstående murarna som
stenbrott, såvida man inte gjorde dem
till svinstior och magasin eller helt
enkelt sprängde dem i luften.
Visserligen hade de gamla
munkarna syndat mycket, men man kan ändå
knappast undertrycka en känsla av
förtrytelse, när man bevittnar den
brutalitet och det narrspel av hj^cklad
laglighet, som kom till synes vid detta
fullständiga raserande av alla kloster,
goda såväl som onda. London, som
varit en tornrik och byggnadsståtlig
stad, blev nu full av ruiner och öde
tomtplatser. Och lika summariskt som
man förfor med den 80-årige abboten i
det uråldriga lärdomssätet
Glaston-bury, som utan många om och men
blev släpad till London, satt i Tornet
oeh sedan hängd, gick man tillväga
med dessa lärdomssätens bokskatter.
En gammal biskop skriver på tal om
klostrens böcker, att somliga köpte
dem för att därmed putsa ljusstakar
eller blanka skor. ”Somliga såldes till
kräinare och såphandlare och somliga
över havet till bokbindarna, icke i
ringa antal utan i hela skeppslaster, till
främmande nationers förundran.–
— -Jag känner en köpman–-som
köpt innehållet i två nobla bibliotek
för 40 shillings — — —. Och detta
material har han använt i stället för
gråpapper nu i 10 års tid, och han har
ännu förråd för flera år. Jag anser
det vara sant–-att aldrig–
•— har engelska
folket–-förlorat så mycket av sina lärda
minnesmärken som i vår tid.” Ett vältaligt
vittnesbörd om det dåtida
storkapitalets bildningsintresse!
Men detta undertryckande av
klostren blev också en social fråga av
allvarlig betydelse, som vi i vår tid
lätt-kunna fatta. När klostren med deras,
sjukhus och härbärgen slopades, blevo
deras invånare helt enkelt kastade ut
på vägarna för att öka de arbetslösas
armé, som redan förut var fasansfullt
stor. Samma öde drabbade
naturligtvis en hel del, som för sitt uppehälle
varit mer eller mindre beroende av
klostren. Följden blev den, att
England helt enkelt svärmade av tiggare.
Vad var det som hade skapat denna
fruktansvärda arbetslöshet? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
