Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna synpunkt blir beaktad oeh
fasthållen. Gymnastiken måste nämligen
nå ut i allt vidare kretsar och tränga
ned till de små i samhället, till de
arbetande och betungade. Målet med
kroppslig fostran får i första hand
icke vara fullkomlighetens gåva åt
några få utvalda och genom anlag och
levnadsförhållanden förutbestämda,
utan en torftig men tillräcklig skänk
av kroppsövningarnas hälsomedel
bjuden åt alla och envar. En efter
sådana principer bedriven verksamhet
kan sägas fullfölja Lings avsikter.
Ling var demokrat. Ja, var han
A^erkligen det? Han var en högst
sammansatt natur, såsom stormän ofta äro
det. Personligen var han både
aristokrat och demokrat. Rå på ytan ägde
han därunder estetens fina känslighet,
under det anspråkslösa uppträdandet
dolde sig härskarenaturens
anspråksfullhet. Han hade höga tankar om sig
själv och fordrade respekt från de
närståendes sida, men i sitt offentliga
uppträdande var han blygsam. Han
klädde sig torftigt, men också originellt,
icke utan ett visst artisteri. Han
ringaktade titlar, ville helst kallas Herr
Ling, och sin professorsfullmakt löste
han aldrig, men erhöll den slutligen
såsom present av kronprinsen. Sin
nord-stjärneorden bar han sällan, tills han
erhöll särskild anmaning därom. I
motsats härtill satte han stort värde
på andra utmärkelser och
hedersbevis-ningar, t. ex. svenska akademins pris,
invalet i läkaresällskapet och i svenska
akademien, hyllningen genom en
minnespenning m. m. Han uppoffrade sig
för det allmänna och sökte därvid
blott en nödtorftig bärgning, led väl
därför stundom nöd, men han var för
stolt att låta någon veta därom. Han
levde som en enkel borgare men han
ville gravsättas som en hövding.
De idéer, som lågo till grund för
hans gärning, voro också
mångskiftande. Som uppfostringstänkare gick han
väl närmast i Rousseaus oeh
efterföljares fotspår. Han ivrade för det
enkla och naturliga. Men
han var ingen förnekare av kulturen.
Att efterhärma barbariska naturfolks
levnadssätt oeh medel för kroppslig
daning skulle icke fallit honom in. Han
sökte kultur, om än en mot naturen
mera sann sådan än samtidens. Från
de gamla grekiska och nordiska
idrottsformerna sökte han sina
förebilder, och han underkastade dem ett
strängt urval, varvid vetenskapliga
och konstnärliga synpunkter voro de
ledande. Till sitt syfte var hans
gymnastiksystem folkligt, avseende lika
möjligheter för alla och för alla samma
mål. Detta förhållande är rätt
märkligt, om man utgår från Lings
känslo-och fantasiliv.
Ling var skald och kämpe,
och såsom sådan hjältedy r kar e.
En mycket uppmärksammad ivrare för
idrottsrörelsen försvarar gärna denna
rörelses överdrifter — enligt mångas
mening — och sin egen entusiasm för
rörelsen med förklaring, att Ling ej
blott var gymnast utan även skald och
kämpe, och att spelens brokiga vimmel,
viljornas hårda kamp om segern, hela
ki’aftkapitalets, ja, om det gäller
t. o. m. livets, insats i kampen om äran
därför vore i full överensstämmelse
med Lings skaldedrömmar och
kämpa-ideal. Man kan ej helt jäva denna
uppfattning. Ling kunde kanske
under vissa omständigheter hava dragits
in uti denna virvel, om han levat i våra
dagar. Själv var Ling hjälte. Icke
blott så, att han varit i tillfälle att i
striden se döden i ögat; han var en
hjälte i sitt livs allt igenom hårda
kamp för tillvaron och i det trogna
fullföljandet av striden för vad han
funnit vara sin livsuppgift, trots
förtal och smädelser. Han var en
kraftnatur härdad och okänslig för
smärtan. Han fann ett nöje uti att på det
blottade bröstet emottaga värjstötar,
och om några skyddsmedel under
fäktning ville han icke höra talas. lian
förstod värdet av träning, och han
drev sin egen färdighet i fäktning till
fullt mästerskap. Även såsom
utbildare av andra försmåde han icke att
utleta förmågorna och driva fram
dessa till mästerskap. Uttrycket
Lings guldgossar är tillräckligt
belysande för denna tendens. Man har —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
