Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I fyra kapitel behandlar förf. det
första överväldigande intrycket på
Martin Eden av kulturen och av
”Henne”. Den tafatthet och ängslan,
med vilken den kraftige sjömannen
rullar in i den fina våningen,
ångestsvetten, som pressas fram vid tanken
på att han kan råka stöta omkull
något, den fattiges och obildades
för-krosselse inför allt det varma, vänliga,
mjuka och fina, som strömmar över
honom — allt är givet med osviklig
kraft och säkerhet. Skildringen är
levande och sann, är den också rolig?
Troligen är den ofantligt roande för
den gynnsamt lottade i samhället, som
har ogrumlad glädje av alla dessa
komiska situationer. Underklassaren
måste väl också ha roligt åt den, men
skrattet är inte så oförbehållsamt glatt
oeh befriande — i bästa fall ligger det
vemod, oftast djup och inrotad
bitterhet bakom. Och denna blir inte
mindre vid den lika åskådliga skildringen
av eländet, det andliga och materiella,
i de samhällsklasser, som Martin Eden
hör hemma hos. Kulturlivet på
samhällets höjder får inte minst genom
kontrasten sin trolska glans och sitt
svindlande höga värde.
Han har emellertid upptäckt en ny
värld, en värld, som han förut trott
vara på sin höjd böckernas värld,
skapad av diktarnas fantasi. Han hade
bjudits på en tillfällig titt in i den
världen, och nu lovade han sig, att
han skulle komma igen för att sedan
stanna kvar. Det var ingen tid att
förlora! Bäst att börja genast!
Ke-dan morgonen därpå dyker han ned i
böckernas värld; San Franciskos
väldiga bibliotek är ju varje mans
egendom. De första månaderna bli en
kamp för livet — för att inte drunkna
i detta obekanta oeh ändlösa hav. Men
så börjar det gå upp för honom, var
strömmarna draga fram, oeh hur han
skall kunna begagna sig av dem för
att grundligt orientera sig i
farvattnet. Ansträngningen blir inte
mindre, men han ser nu, vart det bär hän.
Så blir Martin Eden en vägledare
för den bildningshungrige. Jack
London låter oss följa honom steg för steg,
låter oss lära av hans misstag såväl
som av hans framgångar. Först måste
han lära sig språket, sitt modersmål,
på vilket böckerna äro skrivna. Det
är för honom ett helt nytt språk; han
märker, att han inte känt till mer än
er* ringa bråkdel av sitt modersmåls
ordförråd och dess betydelse. Ett
ögonblick är han rent av besluten att
inte ta itu med någon annan bok,
förrän han ordentligt lärt sig ordboken.
Sedan finner han, att språket måste
man lära sig genom att använda det.
Många månader efter fiörjan av sina
studier är han sysselsatt med att
uppteckna de nya ord han finner i
litteraturen. Han skriver upp dem på långa
listor, och dessa klistrar han upp på
spegeln eller över sitt fotogenkök för
att kunna läsa, även då han rakar sig
eller kokar sin mat. Även i fickorna
har han dem; det kan ju hända, att
han får stå och vänta i
matvaruaffären eller på spårvagnen, och då! Det
gäller nämligen att spara på tiden;
19 timmars arbetsdag och 5 timmars
sömn går bra ihop. Egentligen är det
vansinne att sova bort en så stor del
av sitt liv, och han försöker ett slag
nöja sig med fyra och en halv timme.
Men det går inte, oeh med förtvivlan
i hjärtat över livets korthet får han
återgå till sina fem timmar. Men
varje morgon han stiger upp berusas
han av tanken på hur mycket livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
