Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadsökningen skulle läggas på sådant
som arvskatt och inkomstskatt. Intet
under att junkerhögern blev förbittrad
oeh fordrade den gamla vanliga
utvägen : låt massorna betala genom
indirekta skatter.
Ett ögonblick såg det ut som om
man åtminstone till en del ämnade ge
vika för detta missnöje från de dittills
enarådande kretsarna. Men nu
gjorde socialdemokraterna slag i saken.
För att hindra att de bördor, som nu
en gång voro beslutade, skulle vräkas
på de arbetande klasserna, frångingo
de sin vanliga negativa hållning gent
emot klass-statens militära
budgetfrågor och voterade igenom den
föreslagna förmögenhetsskatten och
arvskatten. Förgäves rasade junkrarna över
att socialdemokraterna genom en
sådan hållning kantänka ”sveko sitt
program”, och en och annan
anarkistisk bedömare har livligt instämt.
Men resultatet blev att de nya
bördorna verkligen stannade
väsentligen på de förmögna. För
första gången i tyska riksdagen led
högern i en dylik viktig fråga ett
svidande nederlag.
Ur militära eller politiska
synpunkter finns det ingen den minsta garanti
för att den enorma rustningsökning
Tysklands folk sålunda får sig ålagt
skulle vara någon uppnådd slutpunkt
och höjdpunkt. Tvärtom betonar icke
blott socialdemokratin den
militaristiske Molochs omättligliet, även ett
liberalt blad som ”Berl. Tageblatt” säger
utan omsvep ifrån, att regeringen
alldeles visst snart nog kommer med
nya anspråk på stegringar!
Vad som skiljer den nu genomdrivna
ökningen från dess många
föregångare efter 1870—71 års krig är
däremot onekligen den nya formen för
kostnadstäckningen. Den tid är doek
nu även i Tyskland förbi, då det gick
för sig för en regering att bara
förklara att armén eller flottan måste
ökas för att ej blott få detta igenom,
utan därtill självfallet kostnaderna
täckta genom nya skatter på de stora
massorna. Och vem vet — kanske
ligger i detta en större garanti än
man nu fullt överskådar mot den
vidare fortsättning som ställes i utsikt f.
Har demokratin i ett stort land, även
om den ännu ej regerar, dock kommit
därhän, att den kan tvinga de
besittande klasserna att själva betala
de militärutgifter dessa klasser fordra
som stöd för sina ekonomiska
intressen jorden runt, så bör det allt bli
betydligt mindre ”patriotisk” iver
efter nya ökningar.
”Är det så dyrt att vara patriot!”
stod det häromdagen under en fransk
karikatyr, där en borgare först läser
med jubel att nu är den
treåriga värneplikten voterad, men
sedan får se att förslag är
framme att kalaset skal betalas av
inkomstskatten. Denna bild
har universell giltighet. Tysklands
rustningsivrande partier skola
förvisso dock se sig nogare före vid
nya anspråks beviljande, om de veta
från början att det skall gälla deras
egen portmonnä. Och varför skulle
icke även i Sverge vi kunna sörja för
att våra militaristiska ivrare komme
under samma direkta känning med de
ekonomiska konsekvenserna av sina
ständiga anspråk?
Blir varje nytt miljonanslag till
militära ändamål direkt synligt på
inkomst- och förmögenhetsskatten, så lär
nog förtänksamheten avsevärt
stegras-mot när det bara gäller att ropa högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
