Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tatet här ovan har f. ö. uttryckts även
från tyskt håll. ”Berl. Tageblatts”
militära medarbetare, en f. d. major,
framhåller uttryckligen, att
”Frankrikes militära kraft gentemot tysk
övermakt kommer aldrig att ligga i ett
pretorian-system, utan i ett uppbåd i
massa, som kan stödja sig på den
speciella franska vapendugligheten och
drivas fram av den élan, som för över
100 år sedan jagade de föråldrade
lego-härarna framför sig”.
Våra franska partivänner ha heller
inga skäl att ångra att de icke
inskränkte sig till en enbart negativ
ståndpunkt, utan sökte möta kravet
på ökad övningstid som motvikt mot
clen tyska ökningen av inkallade
värne-pliktige med att föra fram i stället ett
folkligt försvarssystem. Ty faktiskt
har kampen mot den 3-åriga
värneplik-ten i viktiga punkter krönts med
fram g å n g. Särskilt är att märka,
att försöket att ge lagen retroaktiv
verkan, vilket brutalast tog sig uttryck
i kvarhållandet av den årsklass, som
skulle ha blivit fri nu på sommaren och
som ledde till demonstrationer i en
mängd kasärner -—’ detta försök har
måst alldeles u p p g i v a s. Först
årsklassen av 1913 skall börja tjäna det
tredje året, heter det nu, fast lagen
motiverades med behovet att
ögonblickligt förstärka fredsstyrkan.
Och innan den tiden kan mycket ha
hänt. Det är inte alls givet att ”den
pseudo-nationella reaktion, som
utmärker Poincarés presidentskap” —
uttrycket är från det nämnda
manifestet — om tre år ännu är vid
makten.
Det återstår f. ö. ännu i Frankrike
att avgöra hur kostnaderna för
den nya ordningen skola täckas. Från
den radikal-socialistiska gruppen, i
vars namn förre ministern Caillaux
motiverade partiets nej till
3-års-la-gen, har liksom från socialisterna med
eftertryck framhållits, att de 3 åren
nu komma att sluka allt som med vida
större gagn kunnat avses till andra
försvarsändamål, och att de bördor,
som komma att påläggas landet, måste
nedsätta dess ekonomiska och
intellektuella kraft, vilken också är en
väsentlig del av dess försvarsmöjlighet. Det
gäller i själva verket en årlig
utgiftsökning på vid pass en hal v m i
1-j a r cl francs i en budget, som redan
förut laborerar med stora underskott.
Man kan vara viss om, att kampen
för att dessa nya väldiga bördor skola
bli lagda på de bärkraftiga
skuldrorna kommer att föras med all
energi av våra franska partivänner.
Man har nu också Tysklands exempel
att i den punkten peka på.
Hur emellertid utgången därvid
slutligen blir, kvarstår dock som
totalin-tryck av en närmare granskning av
den nyss genomdrivna franska
rustningsökningen, att det icke finnes
någon orsak att se densamma allt för
pessimistiskt. Förvisso, militarismens
pådrivande krafter äro ännu alltjämt
även inom den franska demokratin
liksom inom det tyska kejsardömet
starkare än dess motståndare. Det vore
dåraktigt att söka sluta ögonen för
sådana fakta och låtsas som om vi
redan levde i förhållanden, där
freus-och avrustningssträvandena hade
övertag.
Men i Frankrike, liksom i Tyskland,
ha dock militarismens senaste segrar
måst köpas med eftergifter, som
tydligt vittna om motståndets växande
makt. Bördorna på de besittande i
Tyskland, ovissheten som svävar över
hela 3-års-reaktionen i Frankrike —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
