Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sant när man ser på det enskilda
fallet ! Insatt i sitt sammanhang och mot
bakgrunden av att ingenting i själva
sig genom lönenämndslagstiftning eller
obligatoriskt skiljedomsförfarande,
kan det från arbetarehåll, särskilt om
det sistnämnda, sägas vad Oscar Wilde
sagt om demokratin, nämligen att
”folket genom folket nedtrampas för
folket ”.
I betraktande av att de nuvarande
staterna i stort sett endast bestå av
två huvudintressenter, kroppsarbetare
och med dem i inkomst jämnställda
samt privata företagare och andra,
vilkas ekonomiska och sociala ställning
binder dem vid intressen och
åskådningar, som då det gäller ekonomiska
problem äro arbetareklassens motsatta,
kan strejkvapnet icke utlämnas.
Utlämna arbetarna det maktmedel, som
rätten till strejk utgör, eller berövar
dem lagstiftningen detsamma, ha de
därmed mist det effektivaste medlet
som står till buds för hävdande av
deras ekonomiska intressen. Rätten till
strejk är en elementär mänsklig rätt
och den är för alla arbetaregrupper
lika nödvändig att äga som det är
viktigt att bruka den med måtta och
förstånd.
Samuel Gompers säger härom i ”The
Amerikan Federationist” efter en
mördande kritik av den tvungna
skiljedomens idé, sådan den tagit sig uttryck i
Nya Zeeland, Australien och Kanada,
att ’ ’rätten till strejk är en reservmakt
till bruk i rättens intresse, när alla
andra medel ha slagit fel. Rätten till
strejk måste upprätthållas,
försåvitt-arbetarna skola vidbliva och hålla sin
ställning som frie män.” Den
australiska lagstiftningen med
strejkförbudet ha fört arbetarna in i ett tillstånd,
som enligt Gompers m. fl. är olidligt.
Som exempel må nämnas, att lagen i
Nya Sydwales (1908) rörande fackliga
konflikter innehåller en så lydande
bestämmelse : ”Om någon deltager i en
lockout eller strejk eller inställer eller
avbryter arbetet, så straffas han med
böter intill 1,000 £ eller, om han icke
kan betala, med fängelse intill tre
månader. Om någon anstiftar eller
främjar nämnda handlingar, skall han
straffas med fängelse intill 12 månader.”
Likaså kan i Sydaustralien och
Tasma-nien varje strejkande, som ej betalar
böterna, dömas till fängelse intill tre
månader. Med rätta anmärker en
fackföreningsman härtill, att
medeltidens koalitionslagar knappast voro
strängare. Ehuru lagarna icke
kunnat hindra strejker, ha likväl många
arbetarerepresentanter personligen
drabbats och ådömts fängelse. Så
dömdes i december 1910 för brott mot
nämnda lag i Nya Sydwales
gruvarbetareförbundets förtroendeman till ett
års fängelse, tre andra
arbetarerepresentanter fingo 8 månader och några
andra kortare fängelsestraff. Så är det
i verkligheten med den beprisade
australiska och Nya Zeeländska
löne-lagstiftningen!
De svenska industriarbetarna ha ur
flera synpunkter oeh med exemplen
från utlandet för ögonen starka skäl
för att motsätta sig såväl en
lagstiftning om tvungen skiljedom i
intresse-tvister som lagstiftning om
lönenämn-der, vilka projekterade väl se
oskyldiga ut, men som praktiskt realiserade i
sina verkningar ingalunda bliva för
arbetarna annat än nya hinder i deras
ekonomiska strävanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
