Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regeringen tillämpar på var ocli en, som på
något sätt tagit del i vår tidnings
publicerande, en strafflagsbestämmelse, som medföi
straffarbete. Men jag har ju både skrivit,
redigerat och utgivit...
Men innan jag överlämnas i den ryska
regeringens händer och levande inspärras i
Sibiriens kasematter, vill jag veta, i kraft
av vilken lag denna utlämning skall ske.
Jag vet ej till vem jag bör adressera denna
fråga, jag vänder mig till den nation, som
jag anförtrott mig åt genom att komma till
Alexandria.
Jag ser på gatorna den engelska arméns
soldater, jag ser Brittanniens flagga vaja här.
Det är alltså i Englands händer jag
anförtrott mitt öde ... Jag vänder mig til*
raren av denna flagga, det engelska folket...
Jag vill veta varför man har med våld
lagt beslag på min korrespondens, mina
papper, som innehöllo flera års arbete, varför
mitt privatlivs hemligheter och mina
korrespondenters, som anförtrott sig åt mig,
varför allt detta lämnats åt mina värsta fiender.
Jag vill veta, varför mitt 3’brott’, om det
nu föreligger något sådant, icke skall dömas
efter lagarna i detta land, där jag begått det,
utan efter de obarmhärtiga och inhumana
lagarna i det land, som jag lämnat.
Jag begär icke någon strafflöshet! Jag
visste icke och vet ej än, om det efter lagen
här är brottsligt att sitta på sitt rum och
skriva artiklar om ryska, tyska, engelska
eller andra sjömäns liv för en rysk tidning
publicerad i Wien eller Paris. Men jag vet
att ingen får ignorera lag. Och jag är
färdig att undergå straff. Men må domstolarna
här säga mig, om jag är skyldig och vilket
straff jag har att undergå; ty det är endast
inför dessa domstolar jag är ansvarig, då jag
kommit hit för att redigera min tidning
Moriak.
Jag begär ingen allmosa; jag begär
rättvisa. Jag vänder mig till den engelska
rättvisa, som hos oss blivit populär och t. o m.
odödliggjord i den berömde ryske
landsför-visade Alexander Herzens skrifter, av vilken
jag lärt mig ära den engelska rättvisan.
Jag vet nog, att det är lätt att krossa en
individ! Forntidens allsmäktiga Rom
kunde korsfästa en son av Israel. Men
ropar icke orättfärdigheten och
olagligheten, som begicks då, även efter tjugo
sekler till himmelen? Har Pontius Pilatus,
som tvådde sina händer, lyckats rentvå sitt
namn från evig vanära inför framtidens
generationer?
Nu väntar jag i mitt fängelse; skall också
det engelska folket, till \ars heder jag
anförtrott mig, två sina händer i en affär där
rättvisa och lag stå på spel?
Det är av engelska regeringen, som här är
den engelska nationens fanbärare, som
jag-väntar svaret.
Michael Adamo vitch.”
I England satte fackföreningarna och det
socialistiska partiet omedelbart igång en
kraftig protestaktion mot utlämningen.
Arbetarepartiets parlamentsfraktion
underrättade genom Keir Hardie och Macdonald
ministären Asquith, och särskilt sir Edward Grey,
0111 sin bestämda opposition mot utlämningen.
Denna intervention ledde emellertid ej till
något. Edward Grey meddelade i brev till
Keir Hardie, att eftersom Egypten ej står
under engelskt protektorat och utlänningarna
där hemfölle under ’ ’kapitulationernas ’’ *
bestämmelser, så kunde han icke intervenera
och hindra ryska konsuln att reklamera en
av hans landsmän.
Samma svar gav Edward Grey i underhuset,
då Macdonald begärde att Adamovitch, som
varken den egyptiska eller engelska rättvisan
eller ens den ryska ’ ’rättvisan ’* kunde
förebrå något, skulle omedelbart sättas på fri
fot.
I den engelska pressen har erinrats om ett
berömt precedensfall från 1849, lika ärorikt
för England som detta fall är
komprometterande. Sedan Rysslands och Österrikes
arméer hade underkuvat Ungarn flydde flera
ungerska ledare, bl. a. Kossuth, till Turkiet.
Österrike och Ryssland begärde energiskt, att
deras undersåtar skulle utlämnas, och då
Turkiet vägrade hotade de med krig; det
kom också till avbrott i de diplomatiska
förbindelserna. I denna situation fick Turkiet
kraftigt understöd av England (liksom
Frankrike); den engelska ambassadören
* Med kapitulationerna menas de fördrag,
varigenom europeiska stater i främmande
länder med bristfälligt rättsväsen skydda
sina undersåtar mot barbarisk orientalisk
rättvisa genom att ställa dem utanför den
inhemska rättsproceduren och i stället under
den egna diplomatiska eller konsulära
representationens jurisdiktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
