Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under sina rätt så få sammanträden än
beviljat militära fordringar och andra
regerings-önskningar. Österrikes medborgare ha
erhållit skäppan full av nya bördor men så gott
som icke en enda närande frukt av
parla-mentsarbetet. Så har kammaren förnedrat
sig i sin jasägareroll, att beviljandet av nya
skatter mot slutet föreföll mången som något
riktigt folkligt bara därför, att det
åtminstone var en arbetsprestation, ett positivt
resultat.
Denna urartning av ett parlament, som en
gång kallades folkförsamling och mottagits
med stora förväntningar, kräver noggrann
rävst efter de skyldiga. Ansvaret för
folkrepresentationens öde bäres närmast av
regeringen och den majoritet, som bestämmer
över kammarens förhandlingar. Det kan ju
också ges försummelser av oppositionen, om
den uraktlåter att varna och driva på. Den
socialdemokratiska fraktionen, kammarens
enda opposition, kan med lugnt samvete träda
fram för folket och visa pä sin verksamhet.
Oppositionens piska har icke vilat.
Majoriteten kan icke ursäkta sig med
små-minoriteters obstruktion. Den har aldrig
hållit stånd, då det gällt allvar. Den beror
mindre på egen kraft än på majoritetens
feghet. Majoriteten har aldrig riktigt velat
besegra o"T>struktionen. Den har tvärtom
spekulerat i obstruktion för att komma undan
allt ansvar.
Men vem har ledningen i majoriteten med
alla pretentioner på att utgöra ett statsparti?
Det är det tyska nationalförbundet, som
avlöst det kristligt-soeiala partiet som
parlamentets herre. De kristligt-soeiala uppföra
sig som ett viljelöst bihang till
nationalförbundet, och det är alltså med
nationalförbundet vi ha att göra. ”Den tyska vänstern”
bestämmer nu sedan år Österrikes
regeringssystem. Ministärerna Bienerth och Stiirgkle
äro deras ministärer, och staten Österrike,
sådan den nu är, är deras stat, är
förverkligandet av deras stateprogram. — Och
den är också därefter.
Den, som blott dömer efter det yttre, finner
kanske detta Österrike synnerligen starkt oeh
mäktigt. Vår utrikespolitik hoverar i
Europas .alla höi-n, våra soldater promenera
sina skjutvapen vid gränsen i norr oeh söder,
våra högre och lägre tjänstemän stapatsera
sina sitsar i oräkneliga ämbeten och samla
årsringar för uppstigandet på rangplatsernas
Jacobsstege. Myndigheterna konfiskera,
domarna dundra oeh allt är således i bästa
ordning.
Men för den, som vill se till tingens kärna,
är bilden en helt annan. En oändlig rad av
blamager har avslöjat en fördärvlig anda
hos våra regerande makter. Affärerna
Prochaska och Skodra förråda en
regerings-praxis, som passar för trettioåriga krigets
machiavellistiska tidsålder och i det nutida
Europa icke har annat att vänta än
moralisk och slutligen också fysisk bankrutt.
Utrikespolitiken, som bröstar sig över att ha
räddat allt, har för tillfälliga formella
framgångar faktiskt spelat bort hela framtiden
på Balkan och skördat varaktig förstämning
i Ryssland. Den ständiga appellen till
TysK-lauds Niebelungentrohet och till
trippelalliansens hjälp i frågor, som blott högst avlägset
beröra tyska rikets intressen, kommer snart
att inom den tyska nationen framkalla ett
övervägande, om Berlin kan honorera de
växlar, som Wien drar på tyska riket. Vi
behöva icke många sådana framgångar till
för att få säga som Pyrhos: ”Ännu en
sådan seger, och vi äro förlorade.” Denna
utrikespolitik försmår icke att utåt söka verka
gernianisk-magyarisk nationalpolitik, medan
den faktiskt blott är dynastisk. Det officiella
riket har utan nödtvång ställt sig i skriande
motsägelse till det ieke officiella, som bildas
just av samma rikes olika folk. Den gamla
dualismen bröstar sig, som om den ännu
be-sutte livskraft. I Ungarn har den med sabel
och bajonett satt Eukacs och Tisza på tronen,
med lögn och våld dödat landets samvete,
bragt domstolar till tystnad och sökt kväva
proletariatets protest i blod. Må Tisza svepa
sig i maktens purpur, han kan dock icke
skaffa ur världen det granithårda faktum,
att Ungarns majoritet icke är magyarisk, att
magyarernas majoritet står utanför
parlamentet, de röstberättigades majoritet utanför
hans parti oeh hans parti utanför lag oeh
rätt. Må nationalförbundarna omkring
Dobernig vagga sig in i än så rosiga illusioner
om den ”tyska” staten Österrike. De hårda
siffror, som så många gånger ryckt ned den
tyska bourgeoisin ur molnen, komma åter
alltjämt att förstöra dessa illusioner.
Ingenting kan vara fördärvligare för en
stat än att ge sig ut för annat än den är.
Denna återuppväckta dualism är byggd på
sand oeh lever av en för längesen genomskå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
