Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Rewiuk, Emil: Polen och Ukrajna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österrike värderas en godsägare som
medborgare minst 12 gånger så mycket
som en bonde, men ukrajnarna äro
bara bönder, arbetare och ämbetsmän.
Denna kompromiss är i varje fall ett
gott steg till östra Galiziens
förvandling till ett ukrajnskt Piemont.
Den är också så till vida en seger för
den nationella autonomins idé, att alla
ukrajna re äro nationella autonomister.
Det är inte lika rösträtt Galizien får
nu vid sina lantdagsval, endast en
försmak till likarösträttsreform. När den
kommer, blir landet moget att delas
upp i två: ett ukrajnskt och ett polskt.
Detta kan ske, innan tio år gått
förbi, och Galizien blir säkert inte den
enda österrikiska provins, som blir
delad i nationella enheter. I den
närmaste framtiden kan detta underliga
Österrike förvåna världen med ett
originellt statsskick: 8 fientliga folk ur
alla 3 europeiska raser få en och var
sin nationella lantdag och bli nästan
självständiga, fastän förbundna i en
statsorganism, ty de äro för små att
bilda särskilda stater. När tyskar
försona sig med tjecker och ukrajnare
med polacker så pass mycket, att de
avgränsa sina områden med lantdagar,
då kasta de inte längre bläckhorn på
varandra i riksdagen i Wien.
Samma väg kan ryska rikets
mångfaldiga folkskara gå. Om det sker
fort nog, är det inte omöjligt, att
freden mellan de två staterna bevaras.
Det finns fransmän både i Schweiz och
i Frankrike, men de längta inte att
ovillkorligen bli förenade till en stat.
Ryska och österrikiska polacker och
ukrajnare kunna tänkas komma till
samma åsikt som schweizare och
fransmän — om de få lika mycket
självstyrelse i Ryssland och i Österrike. Det
vore inte illa så.
Men det kan hända, att de inte få tid
till en sådan utveckling, ty man börjar
räkna med ett ryskt-österrikiskt krig
som lösningen av dessa krångliga
problem.
Vi läsa följande i en artikel, som
Wiener-korrespondenten till ryska
högertidningar, L. Voronin, skrev för
tidningen Deutsches Volksblatt:
”Skall Ryssland bli en nationell stat,
frågar han, ”eller en nationaliteternas
stat? Sedan revolutionen 1905 är det
en fråga av högsta vikt. Skulle
Ryssland följa västeuropeiska mönster, da
finge man en annan upplaga av
Österrike. Men det vilja vi inte. Rysk
nationalism, som föddes efter
revolutionen 1905, fordrar att Rysland
förbliver en nationell stat och icke omändras
till en nationaliteternas stat. Frågan
är, huruvida det går. Humanister och
liberaler påstå, att det är moraliska ocii
andliga värden som bestämma vem som
är starkare i internationell kamp. Det
neka vi. Vad hjälper det österrikiska
tyskar, att de ha en högre kultur än
alla andra österrikare? Men om det
tyska elementet i Österrike utgjorde
icke 35 % men 65 % av befolkningen,
då skulle det behärska staten.
Österrike vore en enhetlig nationell stat och
de 35 % andra österrikiska folkslagen
skulle tiga, som elsassare och polacker
i tyska riket. —■ Enligt en
approximativ statistik, som emellertid är mycket
sannolik, har ryska riket 175 miljoner
invånare. Bland dessa utgöra ryssar,
vitryssar och ukrajnare 70 %, det är
120 miljoner. Så länge vi äro så pass
talrika, är Ryssland ryskt. Men antag,
att i följd av en revolution eller ett
olyckligt krig — och det kan hända
med alla stater — vitryssar och
ukrajnare (författaren säger förstås alltid :
lillryssar) avsäga sig ryskheten och
bli nationellt vitryska och ukrajnska.
Det skulle för oss betyda en förlust på
35 miljoner invånare, och det ryska
elementet vore i minoritet i ryska
staten. Vilja vi hindra detta, då måsto
vi i förtid hindra ukrajnare att gå ut
ur det ”ryska lägret”. Ryska
diplomatin har begått ett
ödesdigert fel vid Polens delning 1772. T
stället för östra Galizien skulle vi ha
avstått åt Österrike det nuvarand-e
ryska Polen. Då skulle Österrike och
Ryssland varit vänner och ensamma
profiterat av förhållandena på
Balkanhalvön. Men det skedde ej, och därför
äro vi fiender. De 4 miljoner rutenarna
i Galizien och Bukovina kallas nu
gärna för den lillryska nationella renäs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
