Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1914 - Sköld, Hannes: Till diskussionen i militärfrågan. Svenska programformuleringar och miliskravet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linje fullständigt blottställer oss för
eventuella angrepp. I andra länder,
som väsentligen äro hänvisade till
kustförsvar, såsom England och
Nordamerikas förenta stater, ha
socialisterna inte milisen på sitt program.
Det är ju denna insikt som ligger
bakom Fabian Månssons krav på
undervattensbåtar, ett krav som ju lär
ha sina sympatier inom ganska
framskjutna partikretsar. Men det låge
naturligtvis en obotlig motsägelse i,
om man ville å ena sidan kräva milis,
och blott milis, men å andra sidan gick
med på ett undervattensförsvar. Detta
är inte blott den motsägelse, som
ligger i att (eventuellt) kräva milis och
ändå gå med på det nuvarande
försvaret, utan den, som ligger i att milisen
till sjöss överhuvudtaget knappast kan
förverkligas.
Härtill kommer ytterligare en
annan omständighet. Schweiz var på
Pariskongressens tid ännu rätt föga
utvecklat i kapitalistisk riktning. Med
kapitalismens seger i Schweiz har
följt, att den schweiziska milishären
börjat användas i kapitalintressets
tjänst. Det har upprepade gånger
hänt — så senast under den stora
strejken i Ziirich i fjol — att milisen
utkommenderats mot arbetarna. Att
detta skulle vara möjligt, hade man
troligen inte tänkt sig 1889.
Det är ju också känt, att de
schweiziska socialisterna äro allt annat än
nöjda med sin milis. Betecknande är
ett yttrande, som fälldes av numera
deputeraden Jean Sigg uå
Stuttgart-kongressen. Han yrkade på att man
ej skulle uppta folkbeväpningen,
”vilken i Schweiz oeh Skandinavien skulle
betyda en återgång till militarismen”.
Ytterligare vill jag hänvisa till den
framstående socialdemokratiske
parla-mentsledaren R. Grimms (från Bern)
artiklar i Neue Zeit (n:ris 37—38,
1912), av vilka undertecknad lämnat
ett sammandrag i Stormklockans
julnummer 1913. Det är ingen
belåtenhet med milisen han uttalar. Han
menar på, att den kanske kan utgöra ett
framsteg från den stående hären, men
säger, att man ej får anta, att ”milis-
kravet kan utgöra visdomens kulmen
(der Weisheit letzter Sehluss) för
socialdemokratin i militärfrågor”.
* #
Då undertecknad nedskrev
ovanstående erinringar — innan ännu
för-svarsberedningarnas resultat voro
kända — ägde han ej vejskap om att de
skulle komma att inflyta i Tiden i
egenskap av diskussionsinlägg. I så
fall hade han måhända sökt en annan
formulering på en del punkter.
Såvitt jag kan se saken, så kan den
svenska socialdemokratin knappast ge
sig in på ytterligare omformuleringar
av programmet utan att rådföra sig
med sina norska oeli danska
broderpartier. Det vore otvivelaktigt bäst,
om alla tre ländernas socialdemokrati
formulerade sin programpunkt i
militärfrågan på fullt enahanda sätt.
Tillsvidare får man söka lojalt
samarbeta inom ramen av de nuvarande
oklara partibestämmelserna, vilkas
ändring till större klarhet måste vara
allas önskemål. Men man bör inte göra
anslutningen till
Sundsvallsresolutio-nen till mer än vad den är: en
nöd-fallsåtgärd i en förtvivlad situation.
Ty vill man tolka den så, som om den
avsåg att fixera den svenska
socialdemokratins militära program vid
60-miljonersgränsen för en längre tid
framåt, då vill nog ganska få av de
partivänner vara med, som givit
resolutionen sin anslutning. Och vart tog
då för övrigt den s. k. successiviteten i
avskrivningen vägen ?
I varje fall, det må ärligt sägas
ifrån: hellre ett rent och klart
mi^is-krav med bestämd kampställning mot
det nuvarande ”kadersystemet” än ett
kvarblivande för avsevärd framtid vid
1911 års gruppmotion. Branting skrev
redan 1S92, sedan urtiman antagit de
90 dagarna, och beklagade att man
”icke tagit ett steg i riktning mot
en demokratisk folkarmé utan till en
militaristisk yrkesarmé, avsedd att
hålla eget folk stramt i tygeln”. Och
hur långt har man ej sedan dess
fortskridit på militariseringens väg! Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
