Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Lindhagen, Carl: Socialdemokratin och det interparlamentariska fredsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla bulgarer, alla serber, alla
monte-negriner, alla greker vilja var för sig
höra tillsammans och vara ett folk. Nu
har det oroliga hörnet tagit ytterligare
ett stort steg framåt mot sin
definitiva pacificering. Men det är icke
färdigt ännu. Det nya Albanien
uppbyggdes icke riktigt efter
nationalitetsprincipen utån även för att tillfredsställa
Österrikes och Italiens ovilja mot
Serbiens konsolidering och vi se följderna
i de pågående inre albanska
stridigheterna. En myckenhet serbisk
befolkning har genom österrikisk
maktutövning lagts under detta land och följden
av denna nationalitetskränkning har
nyligen varit det österrikiska
kronprinsparets mördande o. s. v.*
Först och sist gäller det sålunda att
i det allmänna medvetandet inplanta
nationernas rätt såsom grundval för de
närmaste tidernas fredliga
världssamhälle. Detta mål främjes icke genom
att förtiga sanningen under det
politiska arbetet utan det är endast genom
dess uttalande på alla ställen, som vi
kunna bliva fria. Därför måste tiden
vara inne att offentligen föra detta
språk även gent emot stormakterna
och särskilt förefaller det som en
förpliktelse, att man icke tiger i hela
världen inför exempelvis sådana
företeelser som russifieringsarbetet i
Finland samt förtrycket i Polen,
Nordsles-wig, österrikiska gränstrakter m. m.
dylikt. Det var i anslutning till en
sådan tankegång som ett offentligt möte
i Stockholm den 23 oktober 1913
gjorde ett uttalande** till förmån för na-
* Sedan detta skrivits ha händelserna
ytterligare utvecklat sig oeh belyst hur en
olöst nationalitetsfråga är ägnad att
oavlåtligt bringa oro i världen.
** Tntaget i Soc-ial-Demokraton den 24 olct.
1913.
tionernas rätt och finska folkets
själv-ständighetskamp.
Inom det interparlamentariska
arbetet hyser man en utomordentlig
förskräckelse för en dylik frimodighet
och ofta offrar man riktiga idéer
fölen skygg och ängslig opportunism. I
detta måste väl dock
socialdemokratien försöka göra någon ändring. Dess
parlamentsmedlemmar måste erinra sig
sin förpliktelse att ”oavlåtligt ingripa
för alla nationers
självbestämnings-rätt”. Med denna uppfattning
tillädes av mig i motionen hemställan om
ett uttalande mot det med
åsidosättande av ovan nämnda rättsgrundsatser
och uttrycklig utfästelse pågående
rusifieringsarbetet i Finland. Icke
ens staternas officiella företrädare
kunna numera undgå att giva sitt
uttryckliga erkännande åt
ifrågavarande rättsgrundsats. I ingressen
exempelvis till 1907 års skiljedomstraktat,
undertecknad av samtliga staters
ombud, tillkännagåvo dessa, hurusom de
voro eniga därom, att ”det är av
vikt-att genom en internationell
överenskommelse giva helgd åt de
billighets-och rättsgrundsatser, på vilka
staternas säkerhet och folkens väl vila”.
Det ligger i öppen dag, vilken väldig
gärning för fred oeh kultur det vore,
om, såsom det blivit uttryckt, andarna
inom folken kunde sammanföras till
ett omedelbart utbyte av tankar och
erfarenheter och sammanträffanden
för överläggningar. Kravet på ett
världsspråk (eller ett
internationellt hjälpspråk) är grundat i
nödvändigheterna. Med rätta har en av
nutidens största språkvetenskapsmän,
professor Hugo Schuehardt, redan
1888 uttalat såsom sin mening att ”ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
