Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Lindhagen, Carl: Socialdemokratin och det interparlamentariska fredsarbetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dantager tvister, som röra
oavhängighet och integritet, men icke sådana,
som beröra de vitala intressena.
Det borde därför vid avslutande
eller förnyande av skiljedomsfördrag
verkas för en enhetlig avfattning av
konventionerna och en på sakens
natur grundad formulering särskilt i
syfte att den nuvarande
begreppsförvirringen om att ett lands integritet
och oavhängighet kan bli föremål för
tvist bortfaller och därmed även nya
och ovillkorliga traktaters ingående
underlättas. Vid beaktande av den av
nordiska interparlamentariska
förbundet och norska stortinget redan
behandlade men inom svenska och
danska riksdagarna ännu ej beaktade
angelägenheten om avslutande av
ovillkorliga skiljedomsfördrag böra vi nu
särskilt vinnlägga oss om, att dylika
fördrag må kunna komma till stånd
mellan Ryssland och de skandinaviska
länderna.
De förutnämnda frågorna röra det
allmänna fredstillståndet och
framtidens internationella rättssamhälle.
Beträffande åter de ämnen, som mest
pläga upptaga det
interparlamentariska arbetet, eller spörsmålen om
krigets förbättrande oeh begränsande, är
frågan om permanent
neutralitet för smärre stater
väl en bland de viktigaste. Neutralitet
förefinnes redan såsom rättsbegrepp i
det internationella livet, men uppgiften
är att skydda den mot väpnade
kränkningar under alla förhållanden.
Frågan synes vara invecklad och föremål
för olika meningar. Då därtill
kommer att den rör sig med vissa för de
skandinaviska länderna mycket
osannolika framtidsperspektiv samt bygger
på ett bibehållande av militärbördorna
väsentligen oförminskade kan det
ifrågasättas, om denna fråga numera
är så synnerligen betydelsefull. Det
steg som nu borde tagas synes mig
vara en neutralisering med ett
förnuftigt innehåll, det vill säga en sådan
neutralisering, att med den följer b
e-f r i e 1 s o i det väsentliga
ä ven f r å n r u s t n ingsbördo
r-n a. Detta blevo ett nytt
internationellt problem, vars lösning skulle
medföra en utomordentlig fördel för de
neutraliserade länderna under deras
dagliga liv och på samma gång gav ett
föredöme ägnat att väcka en
oemotståndlig längtan säkerligen hos de icke
neutraliserade staterna.
En annan fråga, som det är på tiden
att börja ägna någon uppmärksamhet,
är s.p i o n e r i e t i fredstid. Det
borde icke få ifrågakomma, att under
fred mellan två länder, det ena
skaffar sig kännedom om det andras
militära förhållanden annorledes än med
tillitande av de lojala medel, som äro
medgivna och stå var och en till buds.
Det nuvarande tillståndet är en
oefterrättlighet utan like. Ett land
straffar spioneri inom det egna territoriet,
men samtidigt anordnar, understöder
eller gillar det självt spioneriet för
egen räkning i det andra landet.
Detta är rättslig anarki. Ett otillåtet
spioneri är dessutom i själva verket
ingenting annat än ett neutralitetsbrott
eller rent av en krigföring under
djupaste fred. Man sysslar som sagt
oavlåtligt, med den s. k. permanenta
neutraliteten för smärre stater med
hänsyn till föga sannolika tilldragelser.
För den oavlåtliga, pågående
kränkningen även av småstaternas
neutralitet mitt under fredstiden har däremot
det internationella fredsarbetet ej nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
