Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Carleson, C. N.: Hellas visdom (Platon: Gästabudet och några andra dialoger)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
draden före vår tideräkning, i det
tankarna städse svepas i mytologiens
mantlar. Naiva föreställningar spela
in: t. ex. om ”androgynen” —- det
tredje könet, men likväl ej något från
de två könen helt artskilt.
Androgynen (man-kvinnan) — ett klotformigt
— väsen klövs, men kärleken vill åter
göra ett väsen av de två, återställa
den ursprungliga enheten. En
föreställning, som anteciperar den
moderna upptäckten av fortplantning ge^
nom klyvning.
Även individualitetens,
personlighetens idé och begrepp får här sin
första formning. Det gäller, framhåller
Agaton, att klargöra v a d Eros är.
Den yngsta av gudarna och sökande
ungdom besegrar han det nödvändiga,
ödet. Han bor i ”det mjukaste av
alla ting, i människors sinnen och
själar”. Eros har brutit ödestvånget
genom att väcka kärleken till det
sköna, det fritt skapande.
Bland alla dessa skönhetstalets
fåglar oeh fjärilar slår nu Sokrates ned.
I ett samhälle som forntidens Athen
med sitt sjudande offentliga liv, ett
politiskt och kommersiellt centrum,
där lagfarenhet och.
begreppsvräng-ning läto sofistik bli en advokatkonst
i vid fattning och med bländande
glans, var det ett stort och farligt ord
att återkalla människorna till s a
n-n in g en. ”Man bör säga sanningen
i allt, som skall prisas”, börjar han.
”Man ger sig sken av att prisa Eros,
men man prisar honom icke på al
1-var.” Man smyckar honom i deras
ögon, ”som icke känna honom”. Så
följer den första genomträngande
frågan: Är Eros ’’kärlek till
något eller ej”? Åtrå förutsätter
saknad. Kärlek är liktydig med åtrå till
något som man saknar. Om Eros allt-
så är kärlek till det sköna, så saknar
han skönhet. Kan man då kalla det
skönt, som saknar skönhet? Eros är
alltså icke skön. Och om det goda
är skönt, är han alltså ej heller god.
Sokrates åberopar nu ett samtal med
siersltan Diotima och lägger i hennes
mun sin följande framställning. Erosi
är ett mellanting liksom ”en riktig
förmodan ligger mitt emellan
okunnighet och insikt”. Eros, som väl
åstundar, men icke har det sköna och
det goda, är alltså ingen gud
(detta var efter grekiska begrepp
”gudsfömekelse”), utan en stor d
e-m o n, som fyller tomrummet mellan
gudar och människor. Eros och
filosoferna stå alltså på ett plan mellan
vis och oförnuftig. Begäret efter det
sköna och goda yttrar sig i
”alstring i skönhet, kroppsligen och
själsligen”. Så länkas kärleken in i det
oförgängliga, ty ”i sin förmåga att
befrukta och föda äger det dödliga
väsendet något odödligt”. ”Kärleken gäller
icke det sköna, utån avlandet och
födandet i det sköna, ty födandet är
något oförgängligt och odödligt för det
dödliga”; i samband härmed pekas
på djurens förmåga av uppoffring i
födandets stund.
I ord av stor fägring utvecklas
dessa tankar vidare. Det försvinnande
och åldrande ”lämnar efter sig
annat nyt t, som blott liknar det
själv. Så har det dödliga ”del i
odödligheten”, och här uttalas ett
djupt ord, som sammanfattar alla
religiösa. livsyttringars kärna:
”människorna älska det odödliga”. Det
själsligt sköna blir slutligen det
väsentliga, medan det kroppsligt sköna blir
något oväsentligt. Det högsta målet
är ”vetandets skönhet”, ”ett visst och.
i sitt slag enastående vetande”, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
