Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1914 - Carleson, C. N.: Hellas visdom (Platon: Gästabudet och några andra dialoger)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningslösa, att inverka på vacklande
och röra sig med ovissa ting.
Häremot — mot talets trollkarlar —
uppställer Sokrates den regeln för ett tal,
att det skall ”vara byggt som en
levande varelse” — enhet i mångfald,
ej som sofisternas tal, där det
sannolika, varpå stora hopen så lätt tror,
göres större än sanningen. Se där den
sanne och tillförlitlige talarens konst,
som ej avser att göra människorna,
utan gudarna till lags, cl. v. s. stora
oeh ädla syften. Denna kunskap om
sanningen — muntligt meddelad —
är ”en nedskrivning i lärjungens
själ” och förmer än boklärclom. I
denna höga uppskattning av det
ta-tade ordet avspeglar sig väl även
hellenens böjelse för livlighet och färg.
Sokrates’ försvarstal inför sina
domare borde alla läsa och begrunda.
Det är talet för alla tider för andens
frihet mot massopinionens, skvallrets
och förtalets tryck. I sitt 70 :de år
står han inför sina domare, han, den
tappre krigaren i ungdomen och
mannaåldern och i hela sitt liv den lika
oförfärade sanningsfrågaren. Han
har emot sig en svärm av åklagare —
skvallret, som glider undan, när man
vill gripa det, som han måste kämpa,
emot ”liksom emot skuggor”. Stolt,
manlighet har kanske aldrig funnit ett
mera fulltonigt uttryck än i satser
sådana som: ”Illa talar du människa,
om du menar, att en man, som är av
något värde, bör bekymra sig om liv
eller död och icke fastmera i allt sitt
görande och låtande endast tänka på om
han gör rätt eller orätt och handlar
som en god eller dålig människa” . . .
”Döden är tilläventyrs det högsta av
allt gott” . . . ”Guld och ära söken 1,
men förnuft oeh sanning bryn I er
icke om.” ”Om I döden mig, skada
ni er själva mer än mig.” Han skulle
ha förlett ungdomen! Han hade
aldrig varit någons lärare — aldrig
tagit betalt för vad han sagt — men folk
hade fått höra på honom. I stället
för att med böner och klagan köpa sig
ett frikännande ville han ”upplysa
och övertyga” sina. domare, som
snarare borde belöna honom med en
festmåltid i Prytaneion för att han sökt
göra människorna förnuftiga och
goda. Skickades han i landsflykt, skulle
de unga lyssna till honom där som
här. Han visste, att det ej vore svårt
att undkomma döden — på villkoret
att tiga ! — men svårare är att
undkomma det onda. Döden skrämde
honom icke, ty antingen ӊr den ej
längre än en enda natt” eller ock en
förflyttning från alla dessa vrånga
domare till dem, som levat ett
rättfärdigt liv.
Så vann han inför dödsdomen sin
seger över hela sin fädernestad —
sin seger för mänskligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
