Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Carleson, C. N.: Jean Jaurès
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drig lämnat ur sikte; därför var målet
för honom aldrig något platoniskt
fjärran, utan en städse närvarande,
levande kraft i rörelsen. Målet
betyder hänförelse, oeh hänförelse måste
man äga för att utföra stora ting,
sade Saint-Simon. Denna maning var
ett arv från den stora revolutionens
genombrottsmän.
Men för att målet av arbetareklassen
skall kunna fattas och gestaltas i hela
dess väldiga omfattning oeh
materiella och intellektuella rikedom, just
därför måste vi i nutiden göra allt för att
hos massorna väcka och fruktbargöra
krafter till att fatta, utbygga och giva
den socialistiska världsåskådningen
ett ännu rikare innehåll. Människan
inom massan bör tili denna stå i en
växelverkan för att nå en högre grad
av medvetenhet och framsynthet.
Socialismen har den stora uppgiften att
b å d e samla (organisera) och
differentiera. Ej minst är t. ex. en socialistisk
parlamentsfraktion eller bör vara en
exponent för detta kulturella
uppåtstigande. I en på sin tid mycket
uppmärksammad kammardebatt gav
Jau-rés i en duell med den franska
borgerliga radikalismens finslipade
dialektiker, Georges Clemenceau, prov på
hur en sådan uppgift låter sig lösas
innanför parlamentets väggar. Han
hävdade därmed socialdemokratiens
skyldighet gentemot sitt program och
sin mission att vidga ett parlaments
diskussionsplan, en skyldighet, som
sammanhänger med rörelsens
förbehållna handlingsfrihet att sträcka sin
aktion utanf ö r de
borgerligt-parla-mentariska vägarna. Ginvägar äro
tillåtna, om en framkämpande
samhällsklass Ivan gå dem utan att skada
vad som verkligen är vunnet för
framtiden i seklers kulturarbete.
Jaurés räknade med hjärnornas till
ett visst stadium hunna utveckling och
upplysning som en realitet, nog
mäktig att i sin ordning häva steg för steg
de blinda ekonomiska krafternas
ödeskaraktär. Detta är ett steg — icke
bort från Marx, utan ut ifrån
honom, och man torde kunna tillägga,
att här röjer sig fransk, gallisk
genius.
Det centrala i hans personlighet och
liv var alltså en sammansmältning av
humanitet och politik, av nuets
realitet och den stora, klara blicken in i
framtiden. Denna betoning av det
äkt-mänskliga gav han särskilt genom sitt
uppträdande i Dreyfus-krisen år 1898.
Från denna förtjänar antecknas en
episod, som visar hans ideella
uppfattning av plikten till ingripande och där
han stod ett stycke framom sträng
marxism. Franska socialdemokrater
som en Jules Guesde ville helst
betrakta denna kris som ett
mcllanhavan-de uteslutande mellan borgerliga
grupper och partier. Jaurés vägrade att
se saken så ensidigt, och händelserna
gåvo honom tvivelsutan rätt. Att
fransk socialdemokrati i detta för
republiken farliga skede hävdade
sanning och rätt med den yttersta energi,
och sökte avlägsna, vad som gjort
ohägn i rättsmedvetandet, förlänade
fransk socialism en andlig och
moralisk stimulans, som lät den segerrikt
föra kampen mot
statskuppsmilitaris-men.
Jaurés’ parlamentarism var en
verkningsfull användning av parlamentet
som socialistisk talarestol. Härför
kan krävas en särskild läggning och
begåvning. Men även för sådan
begåvning bör plats beredas i
parlamenten ; den k a n påskynda framsteget.
Är den tillåten och gärna sedd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
