Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Inför Internationalens forum. Dokument och uttalanden från tiden omkring krigsutbrottet - 2. Österrike-Ungarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
närmar sig på ett oroande sätt och
redan innan denna dag gått till ända kan
kriget redan ha utbrutit. Den
österri-kisk-ungerska regeringen har låtit
tillställa regeringen i Belgrad ett
ultimatum, för vars uppfyllande, för att
undvika blodigt avgörande med vapen,
tiden utgår lördag e. m. kl. 6. Freden
hänger blott på en tråd, och om
denna tråd brister, d. v. s. om Serbien icke
accepterar Österrikes villkor, skall
kriget utbryta, kriget med sin skräck,
sina lidanden, sina bekymmer. Och
det är framförallt folkets massa som
får bära de förfärliga bördorna och de
ohyggliga konsekvenserna.
(Manifestet förebrår sedan den serbiska
regeringen för dess felsteg och fördömer
attentatet i Sarajevo, förklarar att Österrike
Ungern har rätt att begära rättsliga
åtgärder mot de medskyldiga oeh garantier för
att dess statsliga säkerhet icke skall
äventyras, men uttalar också den övertygelsen,
att dessa krav icke skulle ha mött
opposition i Serbien.) Därefter heter det:
Vi äro övertygade, att allt vad den
österrikisk-ungerska regeringen
fordrar för (gin stats bevarande kunde ha
erhållits på fredlig väg. Men även
om detta icke varit möjligt, fanns det
ingen nödvändighet att för
stormakts-prestigens skull avbryta
fredsförbin-delscrna. Därför förklara vi, såsom
representanter för den österrikiska
arbetarklassen, att vi ej vilja överta
något ansvar för detta krig, att vi lägga
ansvaret med alla de förfärliga
konsekvenser, som kunna följa, på dem som
fattat det ödesdigra beslutet att
provocera kriget.
Vi äro så mycket mer förpliktade att
göra denna deklaration som det
österrikiska folket redan sedan flera
månader varit berövat sina konstitutionella
rättigheter och sitt parlament, från
vars tribun det kan tillkännage sin
vilja. Inför faran av ett krig, som
kräver av varje medborgare gods och
blod, är det systematiska
undertryckandet med våld av folkviljan så
mycket mer upphetsande och
provocerande.
Vi veta hur eländet har växt på
grund av den långa ekonomiska
krisen, vi veta hur djupt det trängt, i
vilken dyster situation de breda lagren
befinna sig, vilken förtvivlan som
be-mäktigat sig folket. Därför höja vi
vår röst och varna; vi råda till
omtänksamhet och vi begära, att man
räknar med folkets livsbehov.
Folket får icke bestämma över krig
och fred. Parlamentet, som det talar
och handlar genom, är stumt.
För-samlings- och pressfriheten är bunden.
I medvetande om stundens allvar äro
vi pliktiga att än en gång ropa:
freden är mänsklighetens dyrbaraste
egendom, är den största nödvändighet
för nationerna.
Vi avböja varje ansvar för detta
krig. Vi förklara högtidligt, att de
ansvariga äro de, som på ena eller
andra sidan av gränsen ha provocerat
det och nu vilja lössläppa det. Vi
känna oss eniga med hela världens
klassmedvetna arbetare, ej minst med
de serbiska socialisterna. Högtidligt
förklara vi oss solidariska med den
internationella socialismens arbete för
civilisationen. Internationalen skola
vi förbli hängivna i livet och intill
döden.
Arbeiter-Zeitung 26 juli:
Det officiella meddelandet betecknar
Serbiens svar som
”otillfredsställande”. Därav kan slutas två ting: att
Serbien visserligen var berett att
godkänna en betydlig del av de
österrikiska fordringarna men icke antagit
dem i deras helhet; men detta
omedelbara hela var av Österrike, som man
vet, uppställt som ovillkorlig
betingelse. Bryggan, som hade kunnat
föra till samförstånd genom
förhandling, hade greve Berehtold i förväg
sprängt; nu för ingen annan till
Belgrad än den som besatts av
krigsbered-da soldater. Men att Serbien, som dock
sannolikt antagit mångt och mycket,
dock vägrade att ta det sista steget,
som icke torde ha varit det största,
steget som skulle ha befriat det från
krig med en stor militärstat: det må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
