Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8-9, 1914 - Hedén, Erik: Hur världskriget anstiftades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså enligt denna mening väl fått
rusta sig till krig men samtidigt varit
skyldigt att tillfoga sig självt ett
säkert nederlag genom att lägga sig
värnlöst mot sin farligaste fiende!
Ingen har skarpare dömt den
öster-rikisk-tyska politiken under denna
kris än Vorwärts. Den och i någon
mån även Arbeiterzeitung insåg, att
Österrikes ultimatum var brutalt
obilligt, och att dess kritik av Serbiens
svar delvis var rent hårklyveri. Den
inskärpte, att intet land, som höll på
sin självständighet, kunde godtaga
detta ultimatum. Den framhöll skarpt
att kriget var ett krig mot
skiljedoms-idén. Ja, den insåg fullt klart, att den
ryska mobilisering, som företogs till
Serbiens hjälp, icke gav Tyskland rätt
till krig. Men tyska regeringen
begärde landets hjälp mot denna fara, som
den själv framkallat, och. då, med
ens — svänger socialdemokraternas
stora flertal om. De bevilja
krigsbudgeten, gå med hänförelse, delvis
frivilligt, ut i kriget, och deras utsänding i
Sverge förklarar sig gilla det krig,
som — se bl. a. hans eget huvudorgan!
— faktiskt kämpas för käbbel om
småord, för tryckfrihets- och
grund-lagskränkning, för dom utan bevis,
för undertryckande av ett fritt folk
men mot skiljedomsidén.
Alltnog Tyskland förklarade
Ryssland krig. Frankrike, som heller
intet annat röjt än fredsvilja, rustade
sig då till deltagande. Englands
utrikesminister sir Edward Grey hade sökt
finna en möjlighet att låta Frankrike
vara neutralt, men fann strax detta
möjligt endast under förutsättning
även av Tysklands neutralitet.
Frankrike hade ju haft Rysslands stöd mot
Tyskland under Marockokonflikten
och var upjDenbart fördragsbundet
att i stället hjälpa Ryssland, när
detta angreps —■ det är ju också en
grundväsenlig skillnad att gå i krig
för en förbundsstat, som försvarar ett
litet, skiljedomskrävande land, och
för en, som anfaller detsamma.
Hittills ha alla kända fakta utan
undantag vittnat om Englands
fredsiver. Men nu kommer
Mac-Donalds stora avslöjning, byggd
dock endast på ett av
Englands regering offentliggjort
dokument. Tysklands sändebud i
London furst Lichnowsky — som
uppenbart ville fred — bad sir EdwTard Grey
säga sina villkor för Englands
neutralitet och framkastade att Tyskland till
gengäld skulle dels respektera
Belgiens neutralitet, dels i den kommande
freden låta Frankrike behålla både sin
europeiska mark och sina kolonier;
men sir Edward förbehöll sig fria
händer. Vid bedömandet av detta
aktstycke måste man först fråga sig, om
Lichnowsky talade i eget namn eller
i sin regerings. Det är åtminstone
möjligt, att det förra var händelsen, ty
på ett tidigare stadium i
förhandlingarna vägrade Tysklands regering att
i freden respektera Frankrikes
kolonier. Men huvudskälet för Englands
vägran var helt säkert, att om det
lovat neutralitet på dessa villkor vid
denna tidpunkt, så hade det
tillintetgjort den annu förefintliga
möjligheten att avstyra världskriget, vilken
nära sammanhängde med Tysklands
farhåga för ett engelskt krig. Det är
emellertid absolut ej bevisat, att
engelska regeringen skulle börjat krig,
om Tyskland i handling fullföljt
Licknowskys antydningar. Hur
ivrigt fredsvänligt England alltjämt
var, framgår bäst, om man läser det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
