Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1914 - Sandler, R.: Riksdagsmannavalen 1911—14. I. Valmanskårens fördelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hälften av det minskade
valdeltagandet. Högerns slutfacit uppvisar i alla
fall den vackra ökningen av 80,200
från 1911 till sept. 1914. Stegringen
utgör bortåt 43 % av röstsiffran 1911.
En egendomlighet, som man icke kan
undgå att uppmärksamma, är att den
allmänna valtendensen framträder så
kraftigt även vid detaljgranskning,
valkrets efter valkrets. Så var ock,
ehuru ej i fullt samma utsträckning,
förhållandet vid aprilvalet, då t. ex.
högerns framrycltning var
genomgående i alla valkretsar utom en. Denna
gång är framför allt liberalernas
tillbakagång, som sålunda enformigt
repeteras i varenda valkrets, utan
undantag. För socialdemokratin
markeras nu ökning i alla kretsar utom 5,
för högern utvisa alla kretsar utom 11
minskning. Och dessa undantag äro
kvantitativt nästan betydelselösa.
Totala minskningen för vårt parti i dc
5 kretsarna utgör 1,300 (endast
Örebro norra och Kopparbergs västra ha
anmärkningsvärda förlustsiffror, resp.
588 och 488). De 11 valkretsar, där
högern ökat, ha icke mer än 750 rösters
tillskott att avge (blott i ett par
kretsar ökning något över 100-talet).
Förhållandet tyder på en
anmärkningsvärd överensstämmelse i ”pendelns
svängning” i olika landsdelar. För
närmare studium av den företeelsen
äro dock de absoluta talen icke
ägnade. De kunna vilseleda.
Om mandatens fördelning
är i detta sammanhang föga att
anföra. Såsom det starkast
framryckande partiet har socialdemokratin
inhöstat valsättets lotterivinst. Vid
proportionell fördelning efter totala
valmanskåren skulle vårt parti ha
erhållit 83 å 84 mandat i stället för
87, högern borde ha fått 84 å 85 i
stället för 86, och liberalerna borde ha
varit representerade av 62 riksdagsmän
i stället för 57. Vi ha således 3 å 4
mandat för mycket, högern 1 å 2 för
mycket men liberalerna 5 för litet.
Endast en av våra mandatvinster är
att föra på den gemensamma
partibeteckningens konto. Denna har använts
i mycket liten utsträckning. 1911
utnyttjades den i 15 kretsar, vid
aprilvalet steg antalet till 20. Men nu har
den kommit till användning i endast
7 kretsar (om även Gottland
medräknas, där vårt parti ieke ens hade egen
lista). Endast i två av dessa sju fall
har den gemensamma beteckningen
haft någon inverkan. Vårt parti har
profiterat av den i Jämtlands norra
(men utan djupgående liberal
splittring hade den varit verkningslös).
Liberalerna ha tack vare
socialdemokratiskt stöd åt partibeteckningen behållit
en plats i Västerbottens norra, som
eljes skulle ha tillfallit högern.
Huruvida den så starkt minskade
användningen av gemensam
partibeteckning mellan liberaler och
socialdemokrater är ett rent tillfälligt symptom
på bristning i samverkan eller utpekar
det för den närmaste framtiden
normala, därom är det måhända för tidigt
att döma.
Emellertid — hur än därmed
kommer att gå — till sist har
socialdemokratin naturligtvis blott sig
själv att lita på. Därför är det av
intresse att granska, hur säkra våra
mandat kunna vara i en valsituation
med samverkan i stället mellan höger
och liberaler. Hur många mandat
skulle vi, med vår valmanskår från
september, kunna hålla mot en höger-liberal
koalition under gemensam beteckning?
Det storartade i vårt partis
framryckning framträder i sin rätta
belysning, då man finner, att blott 12
mandat därmed skulle gå förlorade. 75
mandat äro säkra, även om höger och
liberaler förena sig. Denna siffra är
ett sannare mått på vår nuvarande
styrka än de 87 mandat, som vi för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
