Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1914 - Engberg, Arthur: Den världsliga och andliga unghögern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall erfara vad den erfar, som vill få
ett fast grepp på en liberal teologs
ståndpunkt. Korsfararen är förvisso
liberal teolog. Men han är det på
detta förtjusande älskvärda sätt, som
gör att schartauanska och världsliga
fruntimmer med varandra kunna
utbrista: O, så vackert och rart han
kunde tala! — Månne korsfararen vill
vara med om cn reformerad
religionsundervisning och avlägsna den
konfessionella undervisningen? Visst
inte! — Varför? — Jo, Gud har en
djup och förborgad mening med vår
nuvarande konfessionella
undervisning. Det gäller bara att ge den mera
av hans liv och ande. — Vill
korsfararen arbeta för hädelseparagrafens
avskaffande? — Nej, o, nej! —
Varför? — Jo, Gud måste ha en djup och
förborgad mening med att även med
borgerlig lag skydda sig för
kränkning. Det är ju klart att han den
den allsmäktige icke skulle behöva en
tarvlig lagparagraf för att skydda sig
själv, men just därför måste här
en djup och förborgad mening
föreligga. Alltså pietet!
Så befinnes korsfararens teologiska
frisinne vara en klingande malm och
en ljudande cymbal. Han är den
kle-rikale ärkereaktionären och förvisso i
dennes smidigaste och halaste former.
Vi påpekade att för korsfararna
sammangå folkkyrka och n
a-tion. Det är nu att märka att just
denna sig till statskyrkan, dess
bekännelse och former hänförande
”pietet” av korsfararen överföres på
folkkyrkan och därmed på
nationen! Statskyrkoreaktionären
blir den nationelle reaktionären,
kulturellt, religiöst oeh socialt. Den
åtskillnad, som herrar korsfarare påstå
sig göra mellan statskyrka oeh folk-
kyrka, den halka de lätteligen över.
Folkkyrkan blir mer eller mindre
medvetet uppfattad som den
allfam-nande statskyrkan. Nationens
kulturella, religiösa och sociala liv ställes
därmed under denna ”pietet”, som
intet. annat är än ett vackert namn på
den klerikala reaktionen.
Det är mot denna bakgrund det rent
rabiata i korsfararnas förhållande
till 6 februari-farsen måste ses för
att bli begripligt. Men det
tillkommer här ännu en sak och
det är det rojalistiska
inslaget. i korsfararenationalismen.
Dess tillkomst är icke svår att förstå.
Konungen är statens överhuvud och
därmed också stats kyrkans.
Tankesprånget från statskyrka till
folkkyrka tas återigen gladeligen och
därmed ha Ad den storvulna
föreställningen om
folkkyrkomonar-k e n, den halvt, apoteoscrade ledaren
av ”fädernas kyrka”. Och här
stämmes korsfararens själ till drömmande
vördnadsfull tillbedjan. Han ser
”livsmakternas ” representant —
såsom det heter i ’ ’Staaff eller kungen ? ’ ’
— och han vill tjäna dessa livsmakter.
Därför, ve konungens motståndare!
Konungen måste såsom den höge
folk-kyrkomonarken klarare oeh djupare
känna och förstå rikets sanna väl, ja,
i hans ande måste Gud själv ingjuta en
högre vishet. Därför, ve de förmätna,
som stå konungens gudainspirerade
planer emot! Vilken fräckhet att icke
böja sig för honom, som är den smorde
härskaren i spetsen för Guds kyrka i
Sverges land! — Och när studenterna
foro från Uppsala för att uppvakta
konungen, då var det en rent religiös
stämning över skaran. Manfred
Björk-qvist mottog ur troende studentskors
händer den fana, som skulle medföras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
