Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1914 - Händelser och spörsmål - Rasbegreppet i krigsideologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrar rasteoretiker göra de mest
underbara kaprioler för att rädda sina teorier i
denna tillkrånglade situation. ”Rasen"
börjar ta ännu absurdare former än don
någonsin haft.
Professor Karl Lamprecht har t. ex.
publicerat 011 artikel i Berliner Tagoblatt, däri
det om sympatierna i neutrala germanska
stater heter:
”Man vet hur spänt mången gång
förhållandet mellan Schweiz och ej mindre
Holland eller Danmark eller Norge och Tyska
riket sett ut. Nu är allt detta
förgätet. Blodot slår igenom.”
Så illa bevandrad är vår historiker i sin
egen tids historia, att han ingenting tycks
ha märkt av de talrika klagomålen över att
i de nämnda länderna liksom i Sverge, som
Lamprecht påfallande nog ej nämner, "slår
blodet ej igenom” utan där finna Tysklands
fiender villiga öron.
Men slaverna? Med avseende på dem
upptäcker vår professor en skarp motsats
mellan det ”mongolisk-tatariska” Ryssland och
de västliga ”latinska” slaverna — alltså en
raskamp inom den slaviska världen. Den nya
rasen ’ ’latinska slaver ’ ’ är naturligtvis
ingenting annat än sammanfattningen av
slaviska folk med katolsk religion. Denna
uppfinning av en katolsk ras skedde samtidigt
med att en kollega till Lamprecht, professor
Jastrow, med vallfarten till den polska Guds
"moder i Czenstochau. öppnade germanernas
raskamp mot den slaviska okulturen.
Men icke ens den ’ ’latinsk-slaviska rasen ’ ’
hjälper Lamprecht ur labyrinten. Han
slutar sin artikel:
’ ’Det nutida kriget framstår som en g e
r-manernas och de latinska
slaver-nas sista kamp mot det inträngande
barbariet i öster. Från striderna mot
hun-ner och magyarer och turkar går en
sammanhängande rät linje till nutidens
händelser. ’ ’
Tag or i akt, hr professor — är Ivautskys
råd —• att tala om magyarer och turkar i
denna ton. Då Österrikes germaner och
latinska slaver i våra dagar gå till kamp mot
de "mongolisk-tatariska” ryssarna, sker det
under ledning av de "mongolisk-tatariska"
magyarcrna och med de ’
’mongolisk-tatariska” ryssarna som de bästa vännerna.
Rasteoretikern finner 011 lika tillkrånglad
situation i väster. Lamprecht finner
Frankrike "isolerat inom sin rasgrupp". Ty
"åtminstone hittills har det visat sig, att i
Italien raskänslan icke varit nog stark att.
undertrycka de statliga kraven och den p
o-litiska insikten”.
Eljes proklamera rasteoretikerna just
raskänslan som den aldrig svikande ledstjärnan
i alla politiska strider. Men nu heter det
plötsligt, att raskänsla oeh politiskt insikt äro
två mycket olika saker, och att man får vara
glad om raskänslan undertryckes — i Italien.
Men hos germanerna måste ’ ’blodet slå
igenom”. Om Portugal och Spanien säges, att
de blott äro domäner under engelskt
herravälde. Frankrike står isolerat bland
romanerna. Men vad blir det då av den så
patetiskt förkunnade germanska kampen mot
romanerna ?
Och England slutligen? Dess hållniflg
passar icko alls i raskampens schema. I stället
för att förklara det ur världspolitiska
intressen och motsatser föredrar den
naturvetenskapliga rasteorien att tillskriva den
engelska politiken en medfödd raskaraktär av
trolöshet —■ det perfida Albion! — men
kommer därmed bara i konflikt med satsen, att
just troheten hör till den germanska rasens
outsläckligaste kännemärken.
Men man vet råd även här. Vartill har
man då kelterna? Ju mindre man vet 0111
dem, dess mer äro de skyldiga till allt elände
i världshistorien. Lamprecht anmärker:
”Må man observera, vilken icke längre rent
germansk utan fastmer keltisk anda som
behärskar det brittiska världsrikets centrala
land. ’ ’
Men sedan man på detta sätt ’
’naturvetenskapligt” förklarat fiendskapen mellan
Tyskland oeh England, så gäller det att icko
mindre naturvetenskapligt förklara
vänskapen mellan Tyskland och Amerika, som man
ju icke för något pris vill undvara. D011
egentlige amerikanaren härstammar ju från
engelsmän. Det enligt utsago så fördärvliga
keltiska blodet har genom irländarna blivit
åtminstone lika så bestämmande som i
England. Men därtill kommer inblandningen av
fransmän, italienare, spanjorer, indianer,
negrer, polska judar, "latinska” och
"mongolisk-tatariska’’ slaver, ja rena mongoler ock
tatarer. Hur bringa denna blandning i rap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
