Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Wigforss, E.: Världskrigets upprinnelse ännu en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blicket, då Rysslands allmänna
mobilisering verkligen syntes skapa en viss
risk oeli därför också gav upphov till
en folkmening av förut okänd enighet.
Och varför skulle den som försvarar
överfallet på Belgien, finna något
förkastligt i ett preventivkrig ? ”Om
Frankrike planlade ett angrepp genom
Belgien...”, säger Yngve Larsson, då
förefanns det nödläge, som
rättfärdigar neutralitetskränkningen. Men o m
Ryssland—Frankrike planlade ett
anfall på Tyskland 1916 — och den
planen har styrkts med ungefär samma
bevis som den franska marschen
genom Belgien — varför skulle då inte
Tyskland förekomma dem? Den som
gillar det ena, bör ha svårt att
fördöma det andra.
Det sker nu i allmänhet inte heller.
Ty visserligen ser man det sällan i den
offentliga diskussionen, men man hör
det så. mycket oftare i den privata, att
Tyskland inte k u n d e vänta med
kriget, såvida det ville undgå att inom
den närmaste framtiden bli krossat.
Jag skall inte diskutera
preventivkrigets etik. Men för dem, som i hela
Tysklands politik endast se förnyade
uttryck av självförsvar, kan det ha
sitt intresse att citera det anbud om
samarbete och försoning, som Edward
Grey den 30 juli fogar till sitt svar
på Tysklands ”bud” för Englands
neutralitet:
"Om freden i Europa kan bevaras oeli
den nuvarande krisen lyckligt genomgås,
skall mitt eget bemödande bliva att
åvägabringa en överenskommelse, i vilken
Tyskland kunde taga del och varigenom det
kunde bli försäkrat om att ingen aggressiv
eller fientlig politik skulle föras mot
Tyskland eller dess bundsförvanter av Frankrike,
Ryssland och oss själva, samfällt eller var
för sig... Idén har hittills varit alltför
utopisk för att kunna ta form av bestämda
förslag, men om den nuvarande krisen, så
mycket farligare än någon annan, som
Europa genomgått under generationer, blir
lyckligen löst, så har jag förhoppningar om
att den lättnad och det omslag, som komma
att följa, skola möjliggöra ett mera
avgörande närmande mellan makterna, än som
hittills varit möjligt.”
Edward Grey fick aldrig något svar.
Är det verkligen bara en hypotes, om
man förklarar detta så, att här är det
den bakomliggande spänningen mellan
Tyskland och England, som trätt
hindrande i vägen? Och om man hävdar,
att här är det inte Tyskland, som har
status quo till ideal ? Men det är detta
perspektiv, med allt vad det innebär
för hela världens framtid, som
kommer många svenska socialdemokrater
att stå med stridiga känslor inför den
uppflammande patriotismen inom vårt
tyska broderparti. Vi ha också sinne
för nationen. Vi kunna också känna
oss manade att tiga inför offerviljan.
Men vi kunna inte blunda för vad där
också finnes mer. I det ögonblick, då
Internationalen störtar samman under
nationalismens tryck, se vi tyska
socialdemokrater finna ro i tanken, att
nationen ändå är den högsta historiskt
givna existensformen. Vi få veta, att
under diskussionen i Tyskland har
överfallet på Belgien ”öve r h u v u d
icke spelat någon roll”. Vi
höra Tysklands liv som stormakt
proklameras som ett högsta värde, för
vilket knappast något offer är för stort.
Är det då underligt, om mången med
oro frågar sig, var gränsen egentligen
går mellan den tyska socialismen och
imperialismen ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
