Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Carleson, C. N.: Kring världskrigets utbrott. Den förlamade Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blod”, borde dock åtminstone beakta
den folk stäm n i 11 g’, som tolkas i
en artikel av 5 ang’, i ”Le Peuple”.
Där karaktäriseras Tysklands
tillväga-gående sålunda, att man för
”neutralitetens och
självständighetens kränkning” bjuder ”Judas’
trettio silverpängar, en ö 111 kejserlig
inkorporering”; ”dessa
imperialistiska barbarer äro på samma gång
riktiga krämare”. Belgien kan besegras,
men aldrig kuvas — och Belgien har
hållit sitt ord. Dess hjältemodiga
kamp borde väcka t. 0. m. tyskarnas
beundran. Men vad som isynnerhet
är på sin plats att här erinra 0111 är,
att den belgiska socialdemokratin, som
representerar landets mest
framskridna och aktiva folkelement, under
många år varit en verksam neutral
förmedlare mellan tyskar och fransmän.
Belgiens socialdemokrater ha städse
med aktning och beundran följt den
tyska socialdemokratins hårda och
ojämna kamp samt lagt i dagen en
or-ganisationsanda, som borde varit
särskilt tilltalande för tyskarna. Man kan
då fatta hur djupt kränkt detta lilla
tappra folk — ofta en Internationalens
förtrupp — måste känna sig av
”ex-pansionismen” omsatt i tysk
socialdemokratisk fanflykt från
Internationalens banér.
På tal slutligen 0111 Englands
hållning, som onekligen kännetecknas av
ansträngningar att i sista stund
åvägabringa en fredlig uppgörelse, har
man dock att anteckna en av ”Daily
Citizen” den 27 juli påpekad svag
punkt, nämligen att det icke pekade
klart på Haagdomstolen som
lämpligt forum, när Tyskland och
Ös-sterrike ville undandraga den
serbiskösterrikiska tvisten från ”Europas
dom”. Diplomatin tålde ingen kon-
kurrens från Haaginstitutet — och så
gav ”Daily Citizen” den 31 juli
uttryck åt sitt tvivel på diplomaternas
och regeringarnas goda vilja.
Tidningen hade så mycket mera skäl för sitt
tvivel som den fann sig föranlåten att
mana engelska regeringen att kungöra
sin ärliga neutralitet. Så stod då ett
ögonblick balansen mellan London och
Berlin, och det var i detta ögonblick
som alla fredens verkliga vänner i
England — både socialdemokrater,
fackföreningsmän och en del radikaler —
riktade uppmärksamheten på hur
sakernas utveckling kunde leda till
”samverkan med rysk despotism” —
denna hårda konsekvens av
allianssystemen. Motsättningen mot
tsardespotismen tog i Österrike den positiva och
offensiva formen av ”ett heligt krig
mot Ryssland”, i England däremot
den negativa formen av avhållelse från
krig samman med Ryssland. Verklig
socialdemokratisk syn på
ställningen hade ”Daily Citizen” i
uttalandet 1 aug.: ’ ’0m vi genom att
stödja Frankrike öka Rysslands makt,
innebär det ett hot mot europeisk
frihet och civilisation.”. För att hindra
krigsbrandens u t b redning gick
tidningen ända dithän att avstyrka
Englands väpnade intervention för den
belgiska neutraliteten. Om denna
läget ytterligare komplicerande punkt
hade i tid kunnat tillbörligt
uppmärksammas av de socialdemokratiska
partierna, hade även en gemensam
utgångspunkt, innebärande en god
position, kunnat vinnas för
socialdemokratisk samverkan i klar medvetenhet om
vad ”Daily Citizen” antydde i en
artikel 5 aug-., nämligen att ”arb etar-
11 a s herrar i både det ena och det
andra landet hade vållat kriget”.
De orden tona ut i krigets åskfylda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
