Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: Den tyska desperationspolitiken inför de tyska fackförbundens centralorgan - Palmstierna Erik: Vår vattenkraftsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
neutrala staternas handel, men Sverge har
fått känna på minst .lika svåra ingrepp från
Tysklands sida. Det är likaledes riktigt
att endast slaven ödmjukt tål piskslagen,
men kan Tyskland med ens ett sken av
sanning sägas ha utsikt att bli slav oeh
endast undgå detta genom —
undervattens-kriget mot handeln? Bättre än att halft
triumferande konstatera det tyska
undel-vattenkrigets berättigande vore, om
”Cor-respondenzblatt” påpekat för den tyska
regeringen, hur dess hot om undervattenskrig
även mot den neutrala handeln nättopp är
den sämsta metod som kan användas i
syfte att övertyga de neutrala staterna, att
dessas handelsintressen sammanfalla med
Tysklands emot England, ty denna metod
erinrar alltför skarpt om den tyska
mili-tarismens metod i fredstid, atl genom
för-nuftslöst stränga straff för soldaters helt
obetydliga brott övertyga det tyska folket
om den militära disciplinens allt
dominerande betydelse. Vi hoppas blott, att
”Correspondenzblatts” tystnad beträffande
den tyska regeringens hot om
undervat-tenskiig mot den neutrala handeln ej må
behöva fattas som stillatigande samtycke
utan kan skrivas på censurens konto. Men
hellre än rasande utfall mot det engelska
uthungringskriget och eggande stridsrop
mot England tro vi, att de neutrala
staternas socialdemokrater skulle se, att den
tyska socialdemokratin nu på fullaste
allvar började en fredsaktion på
basis av status quo. Ty med kriget fört
nästan helt på fiendernas mark, skulle
Tyskland, å ena sidan, kunna utan att dess
äia träddes en millimeter för nära erbjuda
alla sina motståndare fred, medan, å
andra sidan, en nu inledd fredsaktion
sannolikt skulle väcka så stark genklang i de
franska och engelska, ja kanske t. o. m.
ryska folkens hjärtan, att det bleve
livsfarligt för regeringaina att avvisa allvarliga
anbud.
Skulle de allierade vägra att inlåta sig
på fredsförhandlingar, så hade dock
Tyskland visat att dess tal om försvarskrig ej
varit endast bluff.
Här synes den tyska, socialdemokratins
uppgift klar, och så mycken självhävdelse
bör kunna förväntas alt ett så stort parti
ej ödmjukt väjer undan för den kejserliga,
regeringen i vad som uppenbarligen är
dess-enkla socialistiska plikt.
Vår vattenkraftfråga.
Det ser nästan ut som om den första
rus-ningen efter vattenfallen vore över.
Spekulationen har i det närmaste avstannat..
Åtskilliga ha fått erfarenhet om att
jobbandet i vattenfall inte alllid är en så
lysande affär. En allmän tillnyktring har
inträtt. Man ser inte längre guld glimma
i varje porlande bäck utan har lärt sig
värdesätta vattenkraften på elt
förnuftigare-sätt. Den betraktas såsom en kraftkälla
bland andra, vars betydelse mätes i
jämförelse med de förmåner den kan bereda
vid sidan om dessa kraftalstrare.
Nu har också under de senaste 5—10
åren ångtekniken (dieselmotorn,
ångturbi-nen) tagit ett förut oanat uppsving, vilket i
hög grad påverkat uppskattningen, av
vattenkraftens värde. Det beräknas (Decker)
att ångkraften under vanliga förhållanden
ställer sig avgjort billigare vid
utnyttnings-tider under 3,000 timmar pr år än
vattenkraften. Skulle denna sistnämnda på grund
av variationer i vattenståndet icke kunna;
fylla hela vatlenkraftsanläggningen får
man t. o. rn. ännu högre utnyttningstal
än 3,000 timmar. Nu har
fabriksindustrin i regsl en arbetstid som
understiger denna gräns, varför
vattenkraften i allmänhet taget icke kan bereda
fabriksindustrin lika billig kraft som ångan.
Skulle kolprisen fortvarigt stiga,
förändras emellertid detta förhållande till
vattenfallens förmån. Den industri återigen,
som arbetar natt och dag eller förmår helt
tillgodogöra sig vattenkraften och
konsumerar stora energibelopp, har avsevärt
mycket större nytfa av vattenkraften än
av ångan. Särskilt gäller detta den nya
kemiska industrin, vars utveckling ger
stora förhoppningar.
Det är emellertid inle bara
vattenfalls-jobbet, som avstannat, utan frånser man
statens egna anläggningar vid Porjus och
Älvkarleby har byggandet i
vattenfallen visat en påtaglig tendens att minskas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
