Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1915 - Engberg, Arthur: Marxismen och partiets försvarsprogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvecklingslinjen från sina betingelser
följdrildigt löpt ut i ”katastrofen”. För
den modifierade marxismen åter har
proletariatets internationella
organisation förnämligast sin betydelse såsom
en samlad och organiserad
strävan att driva in den
pågående ekonomiska
utvecklingen på vägar, som
leda ut ur den
privatkapitalistiska anarkien.
Det ligger i öppen dag, att den
outrerade marxisten måste erkänna icke
blott den faktiskt härskande
internationella. anarkiens nödvändighet, så
länge privatkapitalismen dominerar,
utan även det mänskliga viljandets
absoluta oförmåga- att omlägga de
ännu icke utlupna riktlinjerna för
det materiella begärandet, varpå den
internationella privatkapitalisliska
anarkien vilar. Den outrerade
marxistens politiska grundsats blir
konsekvent denna: må vi organisatoriskt
göra oss redo att bli
samhällsproduktionens övertagare, när den ekonomiska
utveckling, över vilkens faktiskt givna
riktning vi icke ha något som helst
inflytande, drivits till sin spets. Den
outrerade marxismens ”politik” blir
sålunda en den kritiska, tidpunkten
förbidande ”politik”. Att aktivt
ingripa. i syfte att omlägga den faktiskt
förefintliga samhällsproduktionens
riktlinjer måste ur den outrerade
marxismens synpunkt te sig som ett
meningslöst spegelfäkteri.
%
Att bedriva försvarspolitik utan
hänsyn till faktiskt rådande
mellanfoLkli-ga rättsförhållanden är givetvis ett rent
nonsens. De väpnade försvaren stå
där som de levandegjorda vittnesbörden
om att friktionen nationerna emellan
ännu icke har kommit över det
hänsynslösa- våldets stadium. Nationerna
äro ännu hänvisade till att med
vapenmakt söka garantera sitt oberoende i
den- ursinniga kampen för tillvaron.
Och för oss socialdemokrater, som mer
eller mindre rättroget omfatta
marxismens historieuppfattning, står det klart,
att. under det härskande
privatkapitalistiska produktionssystemet, den
ekonomiska ana-rkismens system, finns
det ingen möjlighet att övervinna,
vålds-stadiet. Privatkapitalistisk produktion
och internationell anarki äro
oupplösligt förbundna-. Vi inse, att så länge
en nation, som vill bevara sin
självständighet, befinner sig mitt uppe i den
internationella anarkiens brutala
konkurrensförhållanden, är den
oundgängligen nödsakad att inrätta, sin
självhävdelse i enlighet med dessa
förhållanden. Men vi äro å andra sidan
besjälade av en uppriktig och allvarlig
längtan efter ett internationellt, samliv, där
icke längre våldet är det
utslagsgivande. Därmed är utsagt, att vår
försvarspolitik skall vara satt i
sammanhang med vår
fredspoli-tik. Då blir emellertid frågan: vilken
är socialdemokratins fredspolitiska
linje?
Av vad i det föregående utretts
följer, alt den outrerade marxismen
— därest den vill vara trogen mot sig
själv — måste säga: att så länge det
materiella begärandet följer ett
privat-lcapitalistiskt spår sträva direkt för
mellan-folklig fred är fullkomligt
meningslöst, ty det internationella
rättsförhållandet betingas av produktions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
