Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Möller, Gustav: Aktivisternas agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gss. Ty en förening med
centralmakterna skulle ganska visst kosta
oss vår nationella självständighet.
Antingen kunde vi genast genom
nederlag förlora den till Ryssland
el ier också skulle vi sannolikt
senare nödgas uppgiva den till
Tyskland. Ty även om vi sluppe
helskinnade undan i kriget,
hurudan skulle vår position efter kriget
bliva? Vi anse det nu rimligt att
hysa vissa misstankar, som kanske
äro ogrundade, mot Ryssland.
Efter ett krig behövde vi icke längre
hysa lösa misstankar. Då skulle
nästan krig med Ryssland komma
säkert som amen i kyrkan. Intet
fredsslut i världen skulle kunna
komma Ryssland att avstå från
att vid lämpligt tillfälle söka
straffa oss för vårt anfall nu. Vi
skulle icke för framtiden behöva
kalkylera med det rysk-svenska kriget
som en svag möjlighet, som med
tiden helt kan försvinna, utan
som fullkomligt oundvikligt.
Därmed vore vi inne i en
preusseripe-riod, mot vilken våra nuvarande
rustningar äro milda
västanfläk-tar. Vi skulle vara tvungna att
inrikta hela vår nationella
verksamhet på stöpande av kulor,
kanoner och granater. Samhället
skulle bli militärbefälets och vi
civila skulle bli deras enkla tjänare.
Det är ju möjligt att ett dylikt
tillstånd även ingår i Sven Hedins
sköna drömmar, men vi andra som
icke se civilisationens toppunkt i
pickelhuvan, känna det snarare som
en mardröm. Trots allt skulle vi
ändå icke ett ögonblick känna oss
säkra.
Skulle då alliansen med
Tyskland skänka oss denna säkerhet?
Allianser i all ära, men deras
hållfasthet beror på omständigheterna.
Vad tyska garantier ha för värde,
det har Belgien fått känna på.
Skulle Ryssland överfalla oss i ett
Ögonblick, då det ej passade
Tyskland att stödja oss, så bleve vår
traktat en ”papperslapp” lika
säker som garantiförbindelsen till
Belgien. Åhnej, en allians är en
alltför löslig förbindelse för att
vara betryggande. Det borde väl
maktfilosofiens apostlar vara
starkare medvetna om än några
andra.
Vem garanterar att den tyska
politiken icke kommer att
orientera sig åt öster, när världskriget väl
är slut? Icke skall man inbilla oss,
att det germanska Tyskland på
grund av det mänskligt
motbjudande i en sådan förbindelse skulle
vägra att ingå förbund med det
slaviska Ryssland, såvida det
därigenom bleve i tillfälle att krossa det
germanska England!
Om vi alltså lättsinnigt skulle
följa den aktiva politikens
målsmän, så skulle vi se oss ställda i
en sådan situation att det ryska
krigshotet skulle hänga över vårt
land som åskmoln, när som helst
färdigt att urladda sig. För att då
icke stå utan stöd synes endast en
utväg möjlig. Denna utväg vore
att uppgiva vår nationella
självständighet och uppgå som
för-bundsstat i Tyska riket. Bleve vi
legitim medlem av tyska riket, så
måste naturligtvis detta ställa
hela sin härsmakt bakom oss, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
