Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Möller, Gustav: Aktivisternas agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämningen, och delvis därpå att
inånga personer synas gripna
av en ödesdiger fatalism, som tar
sig uttryck i tron att ”vi förr eller
senare oemotståndligt dragas med i
kriget”. Redan en dylik
fatalism bjuder nämligen en god
jordmån för aktivisternas politik, som,
om den skall lyckas, måste
arbeta på sådant vis, att
denna tro liksom går i
uppfyllelse. Av dem som tro att
”kriget förr eller senare kommer även
till oss”, kan man ej vänta starkt
motstånd mot de dårar, som
positivt vilja lyckliggöra oss med
kriget. Det bör därför med all
möjlig styrka framhållas, att vi
ingalunda behöva drivas in i
krigsvir-veln. Komma vi dit, så är det vårt
eget fel. Vi ha vårt öde i våra
egna händer. Ingen kan mot vår
vilja tvinga oss in i kriget.
Fatalism i denna punkt är lika falsk
som ödesdiger. . Ingen av de
krigförande parterna kan önska driva
oss över till motståndarelägret.
Och genom vilka medel skulle någon
av de krigförande kunna tvinga
oss att gå med sig? Om man blott
ställer upp frågan måste man inse
att några sådana medel icke
existera. Det enda som borde kunna
driva oss i krig vore ett anfall på
A^årt land. Men vilken av de
krigförande parterna har råd helt
enkelt till ett sådant övermodigt
uppträdande ? Ty därom äro vi dock
eniga, att den som antastade oss,
skulle märka att han kunde
bränna fingrarna. Nej, vår position
är lyckligtvis sådan, att vi med
allra största sannolikhet kunna
bevara freden, om vi vilja.
Alltså, det må upprepas, äro vi
blott ordentligt på vår vakt mot
våra egna tysk-fanatici, så kan
sannolikt ingen makt i världen leda
oss ut på krigsförbannelsens stråt.
Att socialdemokratin i detta land
står fast och orubblig som fredens
väktare, därom kunna våra
aktivister vara förvissade. Det är sant,
att vi lärt mycket av Tysklands
socialdemokrater, men ha vi lärt oss
något av deras sista gärningar, så
är det att akta oss för deras vägar,
framför allt att akta oss för alla
överrumplingsförsök. Den svenska
socialdemokratin har en styv
nacke, det har den visat förr, och hårt
mot hårt är en lösen som ett
socialdemokratiskt parti måste vara
berett att någon gång följa. Man
skall icke inbilla sig, att den
svenska socialdemokratin icke har mod
eller rygg att korsa planer, som
vill länka Sverges öden in i
äventyrlighetens oberäkneliga banor.
Vi känna vår socialistiska plikt
fullt ut och fullgöra den.
Allt vad här sagts, äger
naturligtvis ingen tillämpning på en
aktiv utrikespolitik som icke
kränker neutralitetens bud. Vi ha
utsatts och komma förmodligen också
att utsättas för många
trakasserier, som närma sig det
uthärdligas gräns. Det är vår rätt och
ligger i vårt intresse och i vår
makt som självständig stat att
besvara trakasserier med
repressalier. Både ententen och Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
