Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Carleson, C. N.: En borgerlig demokrat om världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke: ras mot ras, utan stat mot stat
nu som förr. Raspladdret är blott och
bart krigs-stimulans — och av alla dessa
till rasfiendskap sig hänförande
”pan-ismer” är pangermanismen den
farligaste, därför — tillägga vi — att den
sammanhänger med Tyskland-Österrikes
industriella. och ekonomiska inmarsch på
västerländska linjer. Därförutan vore
centralmakternas väldiga militära
kraftutveckling otänkbar. Å andra sidan kan
man gott ge förf. rätt i att den p a n s 1
a-vistiska faran blivit betydligt
överskattad, ja misstänkt missbrukad som
skrämselmedel för syften, som stå på
lång distans -från allsköns rasideologi.
Vad säga t. ex. de tyska professorerna
om s a m m a n h å 11 n i n ge n i de av
tre raser och åtta nationer sammansatta
österrikiska arméerna?
Mot åtskilliga expressiva omdömen
om tyskarna av förf. reagerar nog
mången, men där finnes ofta
sanningsstyr-ka i dem, och han kan ha rätt att ej
vara len i mun, då t. o. m. en t y s k
författare — anspelande på 30-åriga
krigets värkningar — talar om ”denna
vidriga blandning av underkastelse och
högmod, som ännu finns kvar i många
trakter av Tyskland”. Redbara och upp-,
lysta tyskar som Kinkel ha prickat na- j|
tionens ockupationslusta, som särskilt 1
uppammats av de preussiska kungarnas j
landrovpolitik. Mot nutidens
”krigsfri-villiga” apologeter för Preussen stå dock
Tysklands största tänkare och skalder
som lysande exempel på u n i v e r s
a-litet. Hohenzollrarne älskade aldrig
Heinrich Heine, men en misstänkt
blandning av pangermanism, kristlighet
och knektanda är den atmosfär, som
står kring deras troner. Denna
tyskpreussiska kulturluft har ej heller passat
våra. svenska lungor. Schelling och
Hegel träffas t. ex. av Esaias Tegnérs
ironiska ord om den tyska filosofin: ”Den
liknar Kaspiska havet; många strömmar
flyta dit, men det ger endast ifrån sig
dimma.” ”Många strömmar” etc. ...
man torde erinra sig det tyska
vetenska-peri-geschäftet att lägga beslag på
alla till den germanska världen
hörande stormän medelst genealogiska
konstruktioner — en ävlan, som var
okänd före 1870. Det året är ett svart
år för tysk tolerans. Sedan dess
växande ”Grössenwahn”. Se t. ex. Treitschke
och en Bernhardi motverkande
folkrätten och för full frihet i valet av
krigs-metoder, presterande en nödvärnslära,
som dåligt skyler erövringslustan.
Där är en avgrund mellan
tänkare-och skaldegenerationen i förra hälften
av 19:de seklet och nutidens
”maktfilosofer”. Det är kort och gott svalget
mellan Goethe-anda och
Bismarcksan-da, som äldre tyska socialdemokrater
så ofta pekat på, men nu nästan
förstummade ... Vilken väg från Goethes
”Egmont”, som förhärligar
Nederländernas frihetskamp mot de spanska
er-övrarne och inkräktarne, till det tyska
utrotningskrig, som pågår i våra
dagars Belgien! För folket i dessa
landsändar är ”kaiser” blott en modern
upplaga av hertigen av Alba. Och österut
ett liknande skådespel, ty vad annat än
spansk-katolsk politik har det gubevars
protestantiska. Preussen bedrivit mot
polacka rne i Posen — även i form av polsk
arbetarebefolknings utträngande och
ersättning med preussisk? Det
motbjudande preussiska förvaltningssystemet
har ju där firat orgier, som en gång
formade hos den polske diktaren Henryk
Sienkiewics anklagelsen: ”en pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
