Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: Den rysk-tyska byråkratin och riksduman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna och socialisterna eniga, även om
luftbyggnaden i de skilda fraktionernas ögon
skimrar i olika färger.
Att i Ryssland egentligen alli, som
tänker eller försöker tänka politiskt, är
stats-fientligt, utgör den djupare orsaken till att
zardömet hittills icke kunnat komma
överens med någon riksduma, hur olika formad
valrätten än må ha varit till de hittills
inkallade parlamenten. Nu har kejsar
Nikolaus i ett manifest högtidligt lovat att
snarti åiter låjta riksduman sammanträda
och sedan är den 1 augusti bestämd som
dag för öppnandet. Inom få dagar kunna
vi alltså uppleva något. Den nuvarande
riksduman behärskas av storgodsägare och
präster, men icke ens på dessa av naturen
konservativa stånd kan regeringen stödja
sig. Ehuru den omdöpt sitt inom rayonen
av främmande folk belägna centralsäte
Petersburg till Petrograd, förblir regeringen i
alla ryska partiers ögon ett den tyska
andans förhatliga foster. Detta är dess
char-acter indelebilis, ty, hur dålig den än i
övrigt må vara, den vill ordning, och
ordning är enligt ryska begrepp tyskt
pedanteri. Riksduman har visat den moraliska
maklen att påtvinga den motsträvige zaren
sitt sammanträdande. Förgäves har
ministerpresidenten Goremykin frågat
partiledarna, vad riksduman då under dessa kritiska
dagar kan göra staten för gagn? Han har
måst foga sig liksom sin suverän,
auto-kraten. Andra för duman icke behagliga
ministrar äro redan avskedade.
Om folkrepresentationens makt skulle åter
svälla upp, vilket för övrigt ännu ej är
säkert, så torde vi därav enligt det ovan
anförda kunna vänta en ruinerande
inverkan på den ryska staten och dess värnkraft.
Visserligen har på sin tid den franska
revolutionen likaledes desorganiserat staten
och likväl oerhört stärkt armén. Men 1792
års drivande andliga kraft var
centralisa-tionens idé — republique une et indivisible
—• medan en revolution i zarriket torde
bringa den centrifugata tendensen till
herraväldet. Dessa voro även i Frankrike
bland jakobinerna mycket starka, men
revolutionen födde energiska personer,
såsom Robespierre och Carnot, vilka voro
vuxna uppgiften att trots anarkin strängt
sammanfatta Frankrikes maktmedel mot
landsfienden. Nu kan väl ryssväldets
genius tilltros att framkalla karaktärer av
Robespierres blodtörst men icke av hans
fasthet och konsekvens och vad den ryska
analogien till ”segerns organisatör’-’ månde
angå, så äro organisationens och segerns
palmer redan bortskänkta av ödet. Såvida
det verkligen skulle lydkas riksduman,
vilket som sagt ännu icke är säkert, att
tillsätta ett välfärdsutskott, som ställer
zardömet fullständigt i skuggan, så skall ur
den gamla ”tyska” regimens
sönderfallande i Ryssland icke ett nytt Ryssland
framgå utan blott kaos.
Det har emellanåt påpekats att den i
Ryssland härskande klassen till stor del
hade tyskt blod, och att det tyska
ämbetsmannaväldet utgjorde den inre ryska
reaktionens kärna. Ur dr Daniels
framställning kan ingenting, annat utläsas än en
bekräftelse av denna uppfattning. Det
märks i hans ord knappast någon glädje
över utsikten till ett ryskt kaos, ehuru
detta ju enligt våra hemmatyskars
uppfattning just avses med de tyska segrarna på
ostfronten. Snarare lyser det fram ur dr
Daniels skrift en viss oro över att ryska
riket skall glida ur händerna på bärarna av
den ryska reaktionen. Det kan heller
knappast lida något tvivel om att det för
Tysklands konservativa skulle kännas ytterst
obehagligt, om frihetens makter skulle segra
i Ryssland, ty då skulle den tyska staten stå
ensam kvar i Europa som ett isolerat fäste
för reaktion. En sådan position bleve icke
länge hållbar.
Dr Daniels yttrande är fällt före dumans
sammanträde, men hans farhågor synas, att
döma av referaten från dumans
sammanträden, åtminstone delvis bli besannade.
Makten är på glid ifrån den zaristiska
”tyska” byråkratin till duman. Skulle hans
uppfattning att det är tyskt övervälde
inom den ryska ämbetsmannakåren, som
upprätthållit ”ordningen”, den
fruktansvärda reaktionära ordning, som kostat Finland
livet, som gjort Sibirien till förvaringsort
för en stor del av Rysslands bästa
intelligens, som i ordningens namn hängt och
förtrampat allt frihetssträvande hittills i
Ryssland, då måste man hälsa den nya
utvecklingen som en verklig ny vår i den
europeiska frihetens historia.
Tyvärr frukta vi, att dr Daniels något
överskattat det tyska inflytandets
betydelse. Tyvärr måste man nog antaga, att
ett ryskt överklassvälde, även om det ej
ur folkfrihetens synpunkt blir sämre än
det tyska byråkratväldet, skall visa föga
sinne för demokrati och frihet i
västerländsk mening. Tyvärr kan det befaras, att
den nuvarande ryska duman skall visa fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
