Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Hansson, P. Alb.: ”Den sista värvade armén”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
London, uppenbarligen icke för att p r
ö-v a volonlärsystemet, utan för att söka
finna bevismaterial till stöd för en
redan färdig ståndpunkt. Skörden har
varit ringa. Han måste medge ”att
England i denna stund eft.er allt att döma
har både en stor och, vad
soldat-materielet beträffar, god armé”. Men
naturligtvis är det system, varigenom
denna armé skapats, ändå i hans ögon
omöjligt och odugligt. Det är att bygga
”ett försvar på reklam”, att ”sätta
lockelsen i stället för det enkla pliktbudet”,
att ”göra det materiella underlaget för
elt av historiens största välden beroende
av den uppmärksamhet en
söndagspu-blik kan avvara till fördelning mellan
en sådan uppgift och en samling icke
inspärrade dårhushjon”.
Hade professorn gått tillväga med
litet mera vetenskaplig grundlighet
skulle han snart ha kunnat finna, att
rekry-teringsmötena i Hyde Park vid sidan om
de predikande ”dårhushjonen”, på intet
sätt voro de förnämsta, och hade han
lyssnat ordentligt skulle han vidare ha
funnit att i rekryteringstalen just
plikten, mot fosterlandet, mot friheten,
demokratin och den framtida freden, var
huvudargumentet, medan ”lockelsen”
spelade en ytterst ringa om ens någon
roll. Även genom reklamaffischerna,
som han fäster så stort avseendie vid,
är det väl närmast pliktkänslan som
man söker väcka. Genom ”lockelse” får
man förvisso icke miljontals män i
deras bästa år att lämna hem, anställning
och framtid för alt på slagfälten möta
död och fasa.
Professorn konstaterar ju också själv,
.att .tyskarna hittills genom
”militärt onyttiga bombarderingar, samt
sänkandet -av handels- och passagerarefar-
tyg”, varit lord Kitcheners bästa
värv-ningsagenter. Det är sålunda inte
affischerna och talen, som kommit
engelsmännen att i massor samlas under
fanorna, utån just pliktmedvetandet att
de måst skydda sitt land mot en fiende
av sådant slag. Och för varje normal
hjärna bör det vittna om ett klarare
pliktmedvetande att en man frivilligt
intar sin plats än att han helt enkelt
kommenderas.
I att en stormakt av Englands kynne
och med dess särskilda förutsättningar
bibehållit volonlärsystemet synes mig
f. ö. inte ligga något ”fabelaktigt”, även
om man ser saken ur andra synpunkter
än individens. England har aldrig, som
mr Asquith yttrade i underhuset i
tisdags, aspirerat på att bli en militärmakt.
Dess politik har inte varit att gå
aggressivt fram på fastlandet, och i sin flotta
har det haft ett fullt effektivt försvar.
Och när till sist ändå det drogs med i
ett krig på kontinenten, så visade det
sig att det kunde lita på sina söner och
från början taga sin dryga andel i
en-tentemakternas försvar mot alliansens
anfall. Det icke blott behärskade haven
med sin flotta, det icke end.ast
finansierade i stor utsträckning även sina
allierade, det inte blott provianterar alla
sina egna, 3,000,000 av de allierades
soldater, det har dessutom’ en miljonarmé
i aktion på västfronten, stora
truppstyrkor vid Dardianellerna och i
Mesopotamien samt nu till sist på Balkan. Är
icke detta, ändå en triumf för det
engelska volonlärsystemet?
Men, säger nu prof. H., ”det-
allvarliga är befälet och överhuvud
specialutbildningen”. Tyvärr anföres intet
bevis för påståendet. . Ännu har det irjte
hörts här någon klagan över befäls-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
