Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11, 1915 - Örne, Anders: Om monopolistiska organisationer inom jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ekonomi,* som ullcom på svenska 1867,
utvecklar författaren, professor Kayser,
på ett mot bakgrunden av den följande
utvecklingen mycket roande sätt, hur
otänkbart det enligt hans mening var,
att den fria konkurrensen kunde leda
till skapandet av monopolföretag. Man
har, säger förf. efter en allmän
lovsång till den fria konkurrensen,
framhållit, att egennyttan genom att bliva
den allmänna drivfjädern i det
ekonomiska livet ofta skulle leda delta på
avvägar och åstadkomma, att man för att
uppnå sitt syftemål skulle använda
medel, som moralen måste fördöma därför
att de icke bestå i en god utveckling
av de produktiva krafterna, utan blott i
en strävan efter ait göra sig en
orättmätig fördel på andras bekostnad.
Likasom stöld och bedrägeri höra hit, så är
detsamma också fallet, när en
producent vill bereda sig fördel genom att
förfalska sina varor vare sig med
avseende på kvantitet eller kvalitet. ”Då
sådana bemödanden alldeles ligga utom
produktionens område, så
sammanhänga de icke heller med den fria
konkurrensen”, säger författaren. Däremot
medgiver han, att denna understundom
kan ”genom att öppna fältet för ett
alldeles ohejdat användande av alla
industriella krafter framkalla fall, som till
sitt väsen äro av en liknande beskaffem
het, nämligen då någon begagnar sig
av den fria konkurrensen, icke för att
genom större utveckling av sina.
produktiva kraffer förbättra sin
ekonomiska ställning, utan blott såsom medel
att komma i besittning av ett monopol,
varigenom han kan rikta sig på andras
* C. J. Kayser: Om det mänskliga
arbetet i dess förhållande till den politiska
ekonomiens grundsatser. Sid. 224—229.
bekostnad.” Sådana fall uppstå
exempelvis då någon säljer varor under
produktionskostnaden för att ruinera sina
konkurrenter och sedan taga igen
skadan. ”Liksom moralen fördömer allt
sådant strävande, måste även staten
hindra dessa missbruk av den fria
konkurrensen, för så vitt detta kan ske utan
att den tillika inskränker det nyttiga
användandet av densamma.” Efter detta
medgivande åt dem som förmenade, att
den fria konkurrensen icke var något
allena saliggörande medel, fortsätter den
danske professorn på följande
karaktäristiska sätt:
”För övrigt ligger det i sakens natur, att
sådana missbruk icke kunna vinna någon
{/tor utsträckning. Vad beträffar de varor
som äro föremål för en allmän
förbrukning och därför produceras av många, är
det omöjligt att förskaffa sig
ett sådant monopol. Ingen skulle
t. ex. på detta sätt kunna göra sig till herre
över spannmålshandeln. De kunna
endast äga rum inom de
näringsgrenar, vilka icke
tillfredsställa något allmänt behov och
i synnerhet sådana som blott äro av lokal
betydelse, såsom t. ex. personbefordringen
mellan två städer. Hur förkastliga dessa
missbruk än äro, så bör man emellertid
erinra sig att de icke äro synnerligen mera
skadliga än de monopoler, som förut
hörde till ordningen för dagen, och att
konkurrensens frihet är själv det
bästa medlet däremot, då var och
en, som använder ett sådant handlingssätt
emot andra, därigenom direkte giver
anvisning på att åter använda det mot honom
själv, när något sådant bliver fördelaktigt.”
Tanken att ett antal näringsidkare
genom frivillig överenskommelse om
produktionens och prisets reglering skulle
kunna skapa elt monopol var tydligen
för Kayser på 1860-talet lika
främmande som för en av Adam Smiths kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
