Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Langenfelt, Gösta: Henry Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”1 de dagar då världen var vid”,
följdes samma år av en
novellsamling: ”Medan teköket puttrar”.
Lyckan skulle nu le mot Lawson,
tycker man, men nej, nya
misräk-ningar stäckte vingarna. Det stora
landet Australien med sina fem
miljoner tillät ej, att författarna blevo
yrkesförfattare; allt framgent
skulle poeterna bedriva sitt poeteri
bredvid en ordentlig samhällssysla.
Några artistbegåvnigar, som levde på
konsten, tåldes ej. Den förbittrade
Lawson publicerade en brinnnande
protestskrivelse mot den
konventionella borgareuppfattningen och
uppmanade litteratörerna att
emigrera eller skjuta sig för pannan.
Det första rådet följde han själv
och i januari 1899 avseglade han
till London. Där lyckades han få
förläggare till ett par saker:
”Populära och humoristiska vers”,
novellsamlingarna ’ Tå spår och över
stät-tor”, ”Landet jag kom från”, ”Joe
Wilson och hans bussar”, samt
diktboken ”Skogens barn” (The
Chil-dren of thé Bush). Efter två års
vistelse i London var han mätt på
England och stävade åter hemåt.
Sedan %dess har utkommit från hans
penna: ”När jag var kung, och
andra vers’7 (1905) samt prosabandet
”The rising of thé court” (1910).
Henry Lawson är den dikta^, som
d:r Hedén efterlyser. Hela hans
produktion präglas av den sociala
kampen. I dylika
problemställningar och tendensdikter når han högst.
När han försöker sig på idyller och
annat lyriskt gods, gjort för
konstens, skönhetens egen skull, då kan
han endast undantagsvis
åstadkomma en konstnärlig effekt. Hans
humor är en smula bister och laddad
med sarkasmer. Men när han, som
sagt, i kraftiga rytmer och rim,
enkelt och monumentalt målar upp
eländet i världen, de fattigas
leds-nadsgrå existens, de hungrande
barnen och alla detaljer av den indu-
striella fejden, då står han fram
som diktens kung och suveräne
be-härskare. Eller när han skildrar
7 ’the bush7 ’, * de långa torkorna,
prärieeldarna, den oländiga
regnperiodens skyfall och tornados,
människans sega arbete mot
naturkrafterna, då förnimmer man hans
verkligt storslagna mästarskap.
Ur den första samlingen må
nämnas två stolta dikter: Eftertruppen
(The army of thé Rear) och Gatans
ansikten (Faces in thé Street). I
denna senare dikt skildrar
författaren huru han från sitt fönster i
nedre våningen i ett fattigkvarter
tidigt på morgonen ser de glåmiga
ansiktena hastigt skynda förbi på
väg till fabriken. Hos alla spårar
man lidande och försakelser.
Under dagens solhetta ligger gatan
öde, endast då och då linkar en
gammal kvinna förbi eller stryker en
utmärglad arbetslös längs
husväggarna. Men när det skymmer och
lyktorna tändas, då vältrar den
tillbaka, människovågen, som
tidvattnet, och ansiktena sänkas mot tunna
bröst. I kvällsdunklet dyka de
prostituerade upp och bjuda ut
resterna av sin ungdom. Slutligen,
utmattad men hotande, ropar
författaren en varning till de rika, som
ej bättre se om sina likar:
”Ni Mammons trälar skälva ska
och hjärtan slå i skräck,
När Gud begär att orsak få
till gatans mänskoträck.99
Men han ser bort från fönstret och
skådar i en vision, huru gatorna
moraliskt dräneras och huru där en
blomstrande skara tågar fram
under folkets jubel med upprorets fana
höjd.
I ”Andeväsendet” skildrar han
ett sammanträffande med egoisten-
* The Bush = egentligen småskogen,
men betecknar hela det australiska
inner-landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
