Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1916 - Langenfelt, Gösta: Henry Lawson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de monarkins olägenheter, de
oformligheter, som råda mellan en
civiliserad, upplyst ras och medeltida
uppfattningar om konung och tron;
vid en bankett, där konungen
berusar sig, ser man ett finger skriva sitt
Mene Tekel och snart faller allt
samman. Men sedan vandrar
kungen, den siste av de siste, eländig
och avskydd, hos sitt folk. Denna
tankegång fick en bjärt belysning
1901, då han i en dikt ”Männen som
gjorde det” hånar den granna men
ihåliga fest, med vilken man hälsar
prinsen av Wales. I versboken från
1910 har han åter några rim, som
äro typiska för hans sociala
uppfattning.
Lawsons prosa är kanske inte lika
betydande. Han får där tillfälle att
detaljerat utfylla sina dikteriska
synteser. Men just genom den
minutiösa behandlingen mister en del
den omedelbara färg, som glänser
från hans poesi. Det är oftast
bilder från den australiska prärien,
han rullar upp, där motiven avlösa
varann i en tröttande monotoni. I
motsats mot en del lantälskande
poeter gör han bushen till vad den
är: en ogästvänlig, ofruktbar trakt
med plötsliga temperaturomslag och
förrädiska naturförödelser. Hans
styrka ligger i utgestaltningen av de
originella eller vardagliga typer,
som här draga sig fram. Man får se
ullklippningen, boskapsfållorna och
— mera sällan och då med ironisk
biton — kapplöpningarna i det vida
Never-Neverland.# En novell är
framför alla storartad:. Herdens
hustru. Det är ett antipodiskt
motstycke till ”Medan mor väntar” av
Pelle Molin. Hustrun sitter ensam
en natt med barnen och hon får till
sin fasa se en giftig orm slingra sig
in i rummet. De bege sig till ett
annat rum, hon bäddar åt barnen på
bordet och sätter sig att vaka.
Slutligen knastrar tapeten och det
svarta ormhuvudet sticker fram.
Den trogna hunden kastar sig över
ormen och lyckas slutligen bita ihjäl
odjuret, medan modern, stel av
fruktan, åser kampen. Ännu mer i
sin prosa än i sin poesi använder sig
Lawson av de expressiva
slanguttryck, som förekomma därnere.
Hans versmått äro mycket enkla:
den populära balladens. Men trots
dessa för en ästetisk finsmakare så
krassa konstmedel har Lawson
lyckats avvinna den eljest kyliga
engelska kritiken mycket vackra
vitsord. Man kan nämligen ej komma
ifrån hans obestridliga originalitet
och hans obönhörliga konsekvens
vid behandlingen av den litterära,
motivkrets, som så litet uppsökesi
den sociala striden.
* Aldrig-aldrig-landet; en folketymologi
av niva-niva, som är infödingsuttrycket.
för obrukat land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
